I dag är det internationella vattendagen. Vattendagen brukar gå ganska obemärkt förbi i Sverige, men senaste tiden har även vi fått uppleva brist på rent vatten. Jag tänker på Östersund, där en vattenparasit tvingat invånarna att koka allt sitt vatten för att undvika magsjuka. Först nu, efter flera månader, kan Östersundsborna dricka direkt ur kranen igen.
Vi vet att klimatet förändras och temperaturen stiger. Ett varmare klimat med ökad nederbörd ställer nya och högre krav på vattnet i Sverige. Vid extrem nederbörd och översvämningar ökar risken för att kemiska föroreningar lösgörs ur markerna och sprids till vattentäkter. Klimatförändringarna förvärrar situationen för vattnet i Östersjön och arbetet med att minska utsläppen bör intensifieras. Det ställer krav på ombyggnation av våra vattenverk med nya reningsmetoder. Bättre insatser för förebyggande åtgärder och högre miljökrav för industrier och jordbruk är ofrånkomligt.
Det finns mellan 12 500-14 000 kubikkilometer färskvatten tillgängligt för mänsklig konsumtion om året. Delat på jordens befolkning skulle det räcka till alla, men i många delar av världen är rent vatten en bristvara. När 1948 års allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna skrevs, kunde ingen förutse en dag då vattnet skulle vara ett omtvistat ämne.
I dag är bristen på tillgång till rent vatten en av de största kränkningar av mänskliga rättigheter i världen. Tre miljarder människor har vattenkranen mer än en kilometer från hemmet. Två miljarder människor lider av vattenstress, vattnet räcker helt enkelt inte för allas behov. Vattenburna sjukdomar dödar ett barn var åttonde sekund. Det kommer att bli värre när efterfrågan på vatten fortsätter öka. Enligt Världsbanken kommer år 2030, den globala efterfrågan på vatten att överskrida utbudet med mer än 40 procent. I Sverige tar vi den höga kvalitén på vårt vatten för givet. För att våra barnbarn också ska göra det så krävs det att vi värnar om klimatet och miljön.