Regionfrågan kräver ansvarstagande
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att Norrstyrelsen fick avvakta sin kompromissansökan om att bilda en Norrlandsregion bestående av 2,5 län berodde på att regeringen tillsatte den nu pågående utredningen om den framtida nya statliga länsförvaltningen som förra generaldirektören för skatteverket Mats Sjöstrand genomför.
Den aktuella förändringen av en maktdelning mellan staten och den regionala nivån pågår i högsta grad, med en översyn av statlig framtida förvaltning i större länsstruktur och en sammanslagning av hälso- och sjukvård från landsting och län till större enheter, så kallade regionkommuner. Därmed försvinner landstingen som begrepp och huvudman av hälso- och sjukvård. Den här processen pågår i hela Sverige. Det har regeringen redan beslutat.
I den processen äger landstingen frågan om regionbildningar tillsammans med staten, eftersom statsförvaltningen i nya stora län ideellt bör harmoniera med regionstrukturen i storlek och med hänsyn till framtida ansvars- och uppgiftsinnehåll. Regionkommunerna kommer i framtid att få ett utökat bredare och djupare politisk ansvar än dagens landsting med hälso- och sjukvård. Därför förespråkar bland annat jag tillräckligt stora regionbildningar. Min vision är att decentralisera inrikespolitiken och ansvaret för den till framtida regioner.
Debatten om storkommuner har accentuerats i samband med regionfrågan och till exempel förra statsministern Göran Persson har uttalat tankar om fördelarna med kommunsammanslagningar. Konklusionen av en sådan åtgärd blir sannolikt en effektivare kommunal drift, men sämre närdemokrati. En regionreform förändrar däremot inte primärkommunerna och skall inte sammanblandas med en storkommunreform.
Jag kan inte se att en storkommunreform löser det i dag allvarliga politiska ansvarsstrukturella problemet vilket i huvudsak en storregionreform med en decentraliserad inrikespolitik gör och däri består en väsentlig skiljelinje enligt min mening mellan reformerna. En lösning på det inrikespolitiska ansvarsstrukturella problemet är nämligen avgörande för att hela landet av Sverige ska ha möjlighet att utvecklas.
Man kan konstatera att processen med regionbildning nu går in i aktiva avgörande faser runt om i Sverige. Det finns en ambition att åstadkomma regionförstoringar av befintliga regionbildningar så att bärkraftiga hållbara storregioner kan bildas.
Just nu pågår aktuella diskussioner om två stora regionbildningar i södra Sverige. Västra Götaland och Värmland undersöker och utreder möjligheten att bilda en västsvensk storregion. På motsvarande vis vill nu Kronoberg, Blekinge samt södra Kalmar län bilda en sydsvensk storregion tillsammans med region Skåne.
Som jag inledningsvis nämnde har Mats Sjöstrand med sin utredning till uppgift att föreslå den regionala fördelningen av statlig verksamhet och det ska han vara klar med i december 2012. Till hans uppdrag har tillkommit ett tilläggsdirektiv med uppgift att hitta lösningar och slutföra pågående regionbildningar.
Därmed blir regionfrågan återigen aktuell för ställningstagande. Det innebär att vi i norra Sverige måste mobilisera krafter och resurser för att konstruktivt medverka i denna process. Sverige har nu möjlighet att skapa en modern syn (demokratisk och parlamentarisk) på en samhällsstruktur som blir hållbar för överskådlig tid och detta är mycket viktigt för den framtida utvecklingen.