Regeringen sviker Norrbotten och Barentssamarbetet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I Barentsregionen bor fem miljoner människor och här finns stora resurser av skog och rik tillgång på värdefulla mineraler och övriga naturresurser. Utvecklingen i Barentsområdet har tagit ordentlig fart under det senaste åren. Ett utbyggt Barentssamarbete är av största betydelse för området ekonomiskt, infrastrukturellt samt dessutom ur säkerhetspolitisk synpunkt.
Redan 1998 tog landshövding Kari Marklund initiativ till och fick regeringens uppdrag att bli ordförande för en projektgrupp med uppgift att utreda och lämna förslag till ett svenskt sekretariat för
Barentssamarbete. Den 25 februari 2002 redovisades uppdraget av landshövdingen för utrikesminister Anna Lindh i Luleå och föreslog att regeringen inrättar ett fristående nationellt Barentssekretariat i norra Sverige som skulle kunna vara ett stöd för myndigheter, universitet, näringsliv och folkrörelser i deras arbete i kontakterna med Ryssland.
I februari 2004 invigdes så ett Barents sekretariat med kontor i Luleå och Umeå samt en Barentsambassadör i Stockolm med sammanlagt tre tjänster insorterade under utrikesdepartementet. Men det blev ju inte långlivat.
Redan i november 2005 efter drygt ett och ett halvt år beslutade regeringen att avveckla Barentssekretariatet. Som plåster på såren tilldelades länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten ett anslag på blygsamma 2,8 miljoner kronor. Det blev inte mycket till resultat efter sju års utredande av regeringskansliet.
I nordligaste Sverige sker i närtid mycket stora investeringar med cirka 20 miljarder kronor i gruvindustrin samt förbättringar i järnvägsnät, landsvägsnät och effektivisering av vattenkraften med motsvarande belopp. Härutöver sker utveckling av testindustrin, besöksnäringen samt utbyggnad av storvaruhus som kommer att mångdubbla det regionala handelsutbytet.
Finland satsar på ett nytt
Barentssekretariat i Rovaniemi. I Kirkenes i Nordnorge sker utbyggnad av det forskningsinstitut som sedan mycket länge arbetar med Barentsfrågorna.
Sverige behöver en stabil plattform för att utveckla Barentssamarbetet. I det läget avvecklar Sveriges regering förutsättningarna för ett samarbete inom Barentsområdet.
En mera pinsam brist på engagemang och resultat torde vara svårt att uppbringa även om man söker både djupt och länge.