Politiska självmål avgjorde valet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Borgerligheten stod i allt väsentligt för ett enhetligt uppträdande. Partierna kunde peka på en rad områden där de med gemensamma krafter tänker förändra människors vardag.
Göran Persson, Lars Ohly, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand gjorde bra ifrån sig. Däremot saknades den nödvändiga sammanhållningen. Vilka var huvudpunkterna i en gemensam politik? De högst växlande beskeden om en framtida regerings sammansättning och pro-gram skapade osäkerhet bland väljarna.
Tv-kanalerna gjorde allt för att göra politiken förunderlig. De fokuserade hela tiden på partiledarna. Varför blev det inga stora debatter i tv om ekonomisk politik och om EU-frågorna?
Nu gäller det att sikta framåt. Att kritiskt granska högeralliansens regeringspolitik är ofrånkomligt.
Ännu viktigare är det dock att utforma egna, rejäla och tydliga alternativ. Arbetsrätten måste säkerställas och den möjliga vägen till full sysselsättning utformas.
Redan tidigare utvecklades en politik som till sina konsekvenser skärpte de sociala klyftorna.
Talet om två-tredjedels-samhället är inte överdrivet. De flesta människor lever under ganska hyggliga förhållanden men det finns stora grupper som har det svårt.
På sina håll råder ren fattigdom. Åtskilliga äldre och sjuka har inte råd att hämta ut medicinen från apoteket. Arbetslösas barn tvingas leva betydligt sämre än sina jämnåriga kamrater.
Inom alla system finns det folk som inte följer lagar och regler. De som sysslar med miljöbrott och ekonomisk kriminalitet kommer ofta lindrigt undan men jakten på dem som oriktigt utnyttjar bidragssystemen får orimliga proportioner.
Samtidigt missköter samhällsorgan elementära förpliktelser.
Låt mig nämna ett exempel. Försäkringskassan jagar bidragsfuskare jämsides med att dess egen basala verksamhet kraftigt försämras. Läkares sjukskrivningar underkänns av medicinskt okunniga handläggare.
Allt tal om rehabilitering är i många fall inget annat än tomt skryt. En hel del av försäkringskassans åtgärder och långsamma eller bristfälliga handläggning tvingar folk till socialtjänsten för att få ekonomiskt bistånd.
Vänsterblocket måste inse att man genom egen förskyllan sköt regeringsskutan i sank.
Varför teg man still inför allt sämre eller dåliga arbetsresultat inom försäkringskassor, arbetsförmedlingar, äldreomsorg och missbrukarvård? Borgerligheten talade däremot om sådant som många ville höra.
Hur länge den borgerliga enigheten står sig är förstås en annan historia. Allt högerfolk gillar inte moderaternas försök att framstå som ett nytt mittenparti.
Det finns ännu folkpartister och kristdemokrater som står kvar på en gedigen folk-rörelsegrund. Inom centerleden råder oro inför Maud Olofssons högervridning och kärnkraftspolitik. Huvudfrågan för alliansen är huruvida makten och härligheten är viktigare än principer och välfärd för alla.