Politisk psykologi och ömsesidig respekt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På vänsterkanten är det si och så med endräkten. Där saknas av allt att döma grundläggande insikter i den politiska psykologins dynamik. Mot varandra kritiska utspel syftar uppenbarligen till att locka varandras väljare.
Många frågar sig om samarbetet mellan socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet är en hållbar konstruktion. Dessutom förekommer i viktiga frågor olika åsikter inom ett och samma parti.
Grundförutsättningen för allt politiskt arbete är uppenbar. Det förekommer stora skillnader mellan de politiska blocken liksom variationer inom vart och ett av dem. Dessutom existerar inom respektive parti olika ståndpunkter i fråga om taktik och strategi. Detta är inte märkligt - endast på kyrkogården råder total endräkt och tystnad. De som tror att gräl är något speciellt för vänsterpartiet har missuppfattat hur det står till i det politiska livet. Att massmedier dessutom i vissa situationer blåser upp eller förringar motsättningar hör till de journalistiska tricken.
Mitt i allt virrvarr av olika politiska strömningar måste väljarna få ett klart besked om varje partis huvudlinje och hur de olika regeringsalternativen i stort sett ser ut. Konstigare än så är det inte.
På vänsterkanten borde s, mp och v i ABF-regi genomföra studiecirklar i politisk psykologi. Tydligen behöver partistyrelserna liksom distriktsledningar och lokala föreningsstyrelser delta i denna grundläggande utbildning.
Efter ett val tvingas ofta partier till samverkan för att lösa uppkomna problem och få till stånd (förhoppningsvis) fungerande majoritet. Det är då tvånget som styr. Inom minoriteten behövs ofta samverkan för att valresultatet skall ge bästa möjliga mandatfördelning.
Goda relationer förutsätter uppriktighet och gemensam strävan. Det är inte efter valet utan redan före detsamma som aktörerna måste visa vad de vill uppnå och hur de vill samarbeta. Därvid bör den gemensamma nämnaren vara helt tydlig samtidigt som olika åsikter på ett klokt sätt redovisas. Människor är inte dumma - de begriper att ett enda parti inte ensamt kan bestämma. Kompromisser är nödvändiga och det gäller oberoende av mandatfördelning och majoritetsförhållanden. Visst är det möjligt. Det finns många exempel på fungerande samarbete i flera landsting och i många kommuner.
Skall den nuvarande regeringen och samarbetspartierna kunna stå emot trycket från höger krävs politisk mognad och ömsesidig respekt. Ett gemensamt regeringsprogram behövs inte men enighet om några huvudpunkter är nödvändig. Samma gäller i landsting och kommuner.
Klara besked ökar omvärldens respekt och väljarnas förtroende. Språkbruket bör förbättras. De tre samverkande partierna och deras företrädare måste dessutom visa att de faktiskt trivs tillsammans.