Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag anser att det är fräck historieförfalskning när Göran Persson påstår att den borgerliga alliansen lämnade en stor statsskuld efter sig. Statsskulden, det vill säga<br /><br />de pengar som svenska staten lånat för att finansiera sin verksamhet. Det är det mått som direkt visar hur staten handhar landets ekonomi. Jag finner det angeläget att återge det verkliga sakförhållandet i samband med regeringsskiftet 1994.<br /><br />Persson fann inte ord för hur den borgerliga alliansen misskött landets ekonomi. När socialdemokraterna övertog regeringsmakten var statsskulden 1 250 miljarder. Vi kommer att tvingas göra nedskärningar som kan bli kännbara sa Persson. Vad hände?<br /><br />Jo efter ett år hade regeringen ökat statsskulden med tolv procent till 1 400 miljarder kronor. Man lånade lika mycket de kommande fyra åren. I ett försök att vända på steken använde man sig av pengar från löntagarfonderna. Detta minskade statsskulden en aning mellan 2000-2003.<br /><br /><br /><br />I samband med att mer pengar i det sammanhanget kunde användas dök Persson upp som gubben i lådan. Pär Nuder var nu beredd att bistå Persson och förstärka laget. Nu lånade man som aldrig förr och så pass mycket att Riksrevisionsverket satte stopp för fortsatta amorteringar trots det låga ränteläget.<br /><br />Den 30 september i år var statsskulden 1 258 miljarder. Då kan vi satsa på att öka välfärden enligt Persson. Han borde ha tillagt; med lånade pengar. De båda herrarnas optimism verkade obruten. Statsskulden väntas nu slå alla rekord i modern tid och förväntas uppgå till cirka <br />1 500 miljarder. På internet kan man följa statsskuldens utveckling från 1975 fram till 30 september 2005.<br /><br />En eloge till Göran Persson för att han är en skicklig retoriker. Före varje val kommer han med löften om förbättrad välfärd, löften som sedan inte infrias. <br /><br /><br /><br />Jag vill här nedan ge exempel på hur socialdemokraterna driver sin politik och vilka ekonomiska konsekvenser som detta medfört. Den höga arbetslösheten är deras största problem. Den har vid varje mätningstillfälle ökat med ungefär 10 000 personer trots att Persson i ett par års tid lovat att den ska minska.<br /><br />Att arbetslösheten kostar vårt land stora pengar varje år är ett välkänt faktum. Fem procent av de 1,4 miljoner inskrivna arbetslösa fick tillsvidareanställning förra året. Av staten subventionerade jobb, så kallade plusjobb, har dock förbättrat statistiken marginellt men smakar det så kostar det. AMS hävdar att drygt 600 000 personer fick jobb genom arbetsförmedlingen 2004, men däri ryms hundratusentals tillfälliga jobb. Bara 70 000 var fasta heltidsjobb.<br /><br />Vidare har man ökat antalet handläggare på regeringskansliet från 1 700 till 2 400. Med svällande bemanning följer diffust ansvar för kunskaper och engagemang. En tjänsteman erkände att han lurat till sig 1,5 miljoner. Han ansåg att skattepengar var till för att spenderas. Den uppfattningen verkar han dela med regeringen.<br /><br /><br /><br />I PT för några dagar sedan säger Birgitta Pettersson att statens "lysande affärer", det vill säga statens aktieportfölj, ska kunna rädda "haveristen". Hon räknar upp en rad statliga bolag, bland annat Vattenfall, som haft en vinst på 23 miljarder kronor. Tyvärr är det smutsig kolkraft som delvis ligger bakom. SJ är ett bolag vars policy BP i sammanhanget också borde ifrågasätta.<br /><br />Man hotar att stoppa fortsatt byggande av Botniabanan för att istället bygga ut järnvägsnätet inom stockholmsområdet. Beslutet att bygga Botniabanan är redan fattat vad direktörerna på SJ än säger. En annan sak som både förvånar, oroar och irriterar mig är den utnämningspolitik som regeringen tillämpar innebärande att Sverige bryter mot FN:s internrevision - "Dokument inifrån, De utvalda". Partibok går före kompetens.<br /><br /><br /><br />Göran Persson ensam tillsätter alla högre statstjänsteman (även landshövdingar). Jobben kan inte sökas utan delas ut som belöning. FN:s resolution kräver att statstjänstemän ska tillsättas öppet och på meriter. Det förvånar statsvetare att ingen tidigare statsminister i Sverige haft så stor makt. Avslutningsvis tycker jag att regeringen misslyckats med att hushålla med våra resurser. Uppgiften har varit det rödgröna blocket övermäktigt.<br /><br />När någon i oppositionen ifrågasatt brister svarar berört statsråd med en jämförelse. "Vi ligger bättre till än andra länder". I ett fall får jag ge dem rätt. Vi har världens högsta skattetryck.<br /><br />
