I en kolumn den 16 januari angriper vänsterdebattören Robin Enander mitt uttalande under Folk och Försvars rikskonferens om att pacifismen skrämmer mer än världens kärnvapenmakter. Uttalandet var till stor del en reaktion på Åsa Romsons (MP) utspel om att skapa en europeisk fredskår. Europas militära kapacitet ska enligt dem kraftigt minskas och ytterst vill Miljöpartiet avskaffa allt militärt försvar.
Detta är en naiv och utopisk syn på säkerhetsfrågor som skrämmer mig. Världen kommer aldrig att bli en perfekt plats och konflikter kommer alltid att finnas. Detta måste vi kunna förhålla oss till. Demokratiska länder ska ha en god militär kapacitet för att inte ge spelrum åt diktaturer, och politiska krafter som inte respekterar mänskliga fri- och rättigheter.
Pacifismen är inte bara naiv, utan direkt omoralisk. De flesta människor anser nog att det inte är acceptabelt att förhålla sig passiv när en medmänniska blir misshandlad på stan. På samma sätt är det inte moraliskt godtagbart att ett land inte försvarar sin egen befolkning mot yttre eller inre hot.
Vi har också ett moraliskt ansvar att ingripa när mänskliga rättigheter kränks runtom i världen. För att detta ska vara praktiskt möjligt krävs ibland militära medel. Detta är en insikt som pacifister helt tycks bortse ifrån.
Naturligtvis är det önskvärt att på sikt minska tillgången på kärnvapen i världen. Sverige ska spela en konstruktiv roll inom ramen för IAEA och verka för icke-spridning.
Men så länge dessa fruktansvärda vapen existerar är det dock viktigt att de inte endast finns i händerna på länder som Nordkorea och Ryssland. Graden av nedrustning i de demokratiska staterna måste avgöras av i vilken utsträckning icke-demokratiska länder väljer att avveckla sina kärnvapen. Allt annat vore djup oansvarigt.
Ett av de största säkerhetspolitiska hoten i världen är att demokratiska länder bara ser på när diktaturer rustar upp. Sverige måste ta sin del av ansvaret och ge försvaret de resurser man behöver för att fullfölja sina uppdrag.
Försvaret har under lång tid nedprioriterats och använts som budgetregulator, oavsett om förvarsministern varit socialdemokrat eller moderat. Vi unga kristdemokrater är däremot tydliga med att en betydande satsning måste göras på försvaret för att vi ska kunna garantera våra medborgares säkerhet och verka för en stabil och fredlig utveckling. Detta är att ta ansvar i praktiken. Det görs inte genom fromma förhoppningar om en vapenfri värld, vilket Robin Enander verkar tro.