Det är uppenbarligen trassligt med skolskjutsorganiserandet i Piteå. Det framskymtar då och då, och de stora artiklarna i Piteå-Tidningen den 5 oktober visar klart några av problemen. Handläggningstiden är orimligt lång inom barn- och utbildningsförvaltningen, trots att tjänstemän på delegation ska besluta om skjutsarna enligt särskilt reglemente. När beslut läggs på en delegat i stället för att tas av nämnden görs det för att besluten ska ske snabbt och för att de i allt väsentligt är lätta att ta enligt givna regler.
Trots det verkar det som att delegaten/tjänstemannen tycker att de flesta ärenden är svåra, och därför tar lång tid. Hur kan det vara så? Jag har personligen mångårig erfarenhet av skolskjutsorganiserande (i annan likvärdig kommun) och blir förvånad när jag läser att föräldrar får svaret att skolskjutsärenden skulle tjänstemannen inte ta itu med förrän någon vecka före skolstarten. Det rimliga (och normala) är, som jag ser det, att skjutsorganisationen ("det gigantiska puzzlet", logistiken) ska vara klar i slutet av våren, och upphandlad och beslutad senast före midsommar. Visst kan det behövas några kompletteringar i enskilda fall på grund av omflyttningar, men det är bagateller som sällan bör medföra några svårigheter. Reglementet är ju rätt klart, som jag ser det, även om det verkar finns utrymme för tolkningar som handläggaren uppfattar det, enligt PT.
Kan det bero på resursbrist, som skolskjutshandläggaren säger? Jag har, med min erfarenhet, svårt att se det. Två tjänster för att besluta enligt ett klart reglemente i en kommun av Piteås struktur, det bör räcka mer än väl. Är det ekonomiska resurser som brister, då beror det på för låg budgetering och/eller dålig upphandling (möjligen på grund av bristande konkurrens), men det är en annan fråga.
Skolskjuts ska, enligt reglementet, erbjudas vid vissa avstånd, eller när det finns funktionsnedsättning eller andra skäl med intyg från elevhälsan, samt när det är en särskilt farlig trafikmiljö i förhållande till elevens ålder. Det sista nämndes inte i Piteå-Tidningen den 5 oktober.
Då vill jag påpeka att det kan vara "normala trafikförhållanden" för vuxna men ändå för barn är en särskilt farlig trafikmiljö, när elevens ålder vägs in. För en sju-åtta eller nioåring är det farligt där det är tung trafik på morgonen av tunga fordon (till exempel betongbilar, sopbilar, varutransporter), i snö och mörker och där det saknas separata cykelvägar, farthinder, markerade övergångsställen. Skolskjuts ska bedömas utifrån detta samt elevens ålder.
Likställighetsprincipen, som åberopas, innebär att lika ska behandlas lika. Då inte bara vid lika avstånd och lika beslut om skjuts. Utan även att när särskilda skäl föreligger så ska, när skälen är likvärdiga, då ska besluten vara lika. Att "ta i tur och ordning" innebär att enkla, självklara ärenden, vilka är de absolut vanligaste, får ligga och vänta på att behandlas på grund av något enstaka ärende som handläggaren anser svårare. Det är inte en rimlig ordning för att uppnå likställighet! På det sätt som Piteås barn- och utbildningsnämnd, genom sina handläggare, sköter skolskjutsärendena så blir konsekvenserna att ansvariga föräldrar kan bli tvungna att av säkerhetsskäl hålla barnen hemma från skolan. Det är inte rimligt!