Organisationer för kvinnor behövs
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kvinnor våldtas och misshandlas dagligen i vårt land. De har sämre löner än sina manliga arbetskamrater.
Inom företag och politik är det fortfarande majoritet av män på de ledande posterna. Tusentals flickor och kvinnor får inte möjlighet att forma sitt liv efter egen vilja, utan tvingas att leva i patriarkala familjer som styrs av urgamla hedersregler. Dessa exempel visar att det behövs organisationer som kämpar med kvinnorna för deras rätt och för jämställdheten i vårt samhälle.
Det har funnits kvinnoorganisationer i Sverige sedan drygt ett hundra år tillbaka. Rösträtten var frågan som fick kvinnor att organisera sig för första gången. När den var vunnen handlade kampen om rätten till arbete och ekonomisk trygghet. Det handlade om arvsrätt, pensioner, barnbidrag och annat som i dag är självklart i vårt samhälle.
Under 1960- och 70-talen radikaliserades kvinnorörelsen. I stället för att bygga upp organisationer satsade man på att mobilisera kvinnor till demonstrationer och marscher. Nu föddes kravet på lika ansvar mellan kvinnor och män inom familjen. Kvinnorna ville ut i arbetslivet och krävde daghem.
Kampen handlade också om rätten till fri abort och att sexuella övergrepp och misshandel av kvinnor skulle falla under allmänt åtal.
Den växande kvinnorörelsen ledde till att staten införde stöd till kvinnoorganisationer i början av 1980-talet. Då ansåg man fortfarande att jämställdhet var en fråga som i första hand angick kvinnor. Synen har dessbättre förändrats sedan dess så att man i dag inser att jämställdhet är en fråga som berör hela samhället, både kvinnor och män.
Att kvinnor fortsätter att organisera sig i egna föreningar står inte i motsats till denna syn. Särorganisationer är ett medel att göra kvinnors villkor och erfarenheter tydliga. De kommer att behövas en lång tid framöver för att påverka attityderna och den politiska dagordningen. De är nödvändiga för att fortsätta driva jämställdhetsarbetet framåt.
Hittills är det knappt tjugo kvinnoorganisationer som fått statligt bidrag till sin verksamhet. En utredning om kvinnoorganisationer visar att det finns ytterligare omkring hundra organisationer som på olika sätt arbetar med kvinnofrågor. De har mycket mångfacetterad verksamhet och skilda arbetssätt.
Regeringen har nu föreslagit att stödet till kvinnoorganisationer ändras så, att fler organisationer får stöd från staten. Syftet med bidraget är både att underlätta kvinnors möjlighet att delta i samhällslivet och att föreningarna bättre ska kunna bevaka kvinnors rättigheter och driva kvinnors krav.
Detta förslag är mycket välkommet. Min förhoppning är, att beslutet fattas i stor politisk enighet när Riksdagen i början av december behandlar frågan. Det behövs en tydlig politisk markering om vikten av fortsatt jämställdhetsarbete i vårt land.