Replik till Olle Ljungbeck 7 juli
Radikala, anti EU och anti valutaunionen, Olle Ljungbeck vänder sig nu till Håkan Juholt partiledare för (S) och ifrågasätter partiledarens roll när det gäller dennes inställning till EU. Att partiledaren kan ifrågasattas har jag förståelse för och det finns anledning till det.
Däremot är EU organisatoriskt ett måste när de ekonomiska områdena i världen sakta men säkert håller på att byggas upp för att kunna försvara sig vid eventuella utifrånkommande ekonomiska angrepp som presenteras i olika former. Partiledaren kan dock inte belastas för detta som Olle Ljungbeck vill ge intryck av.
Det finns mycket som kan diskuteras i själva Unionens struktur och format, speciell nu när höger fyller och bestämmer i EU-parlamentet, om detta råder inga tveksamheter, men Olle Ljungbecks önskan att Sverige skulle lämna EU är orealistisk och skulle inom kort placera landet i en medioker placering i välståndsligan. Däremot att makten i EU ligger hos högern i Europa är en oroande faktor som Ljungbeck påpekar och jag håller med. Vad ska vi göra åt, det handlar frågan om.
Socialdemokratin befinner sig i en nostalgiperiod, i det " som det var en gång" och måste absolut byta bana eftersom den politik som då kunde föras är i dag omöjlig att verkställa. Andra socioekonomiska verkligheter i globaliseringens spår skapar andra modellen och effekter i en välfärd som inte bara nås genom höga skatter som det var då.
I dag måste man däremot arbeta i en enad socioeuropolitik med en garanterad euromarknad med jämnare arbetsmarknad, en sjukförsäkring där varje enskilt land som ligger efter europeiskt genomsnitt, får ha sitt eget tempo för att nå målet som ska leda till en relativ uniform skatte-och lönemodell där enskild och gemensam konsumtion prioriteras men inte kan ske i så stor utsträckning på kredit som det ha varit.
Vissa reformer inom den finansiella sektorn måste ske. Så övervinns nu den ekonomiska kris som är den bestämmande faktorn till välfärd och nyckel till samexistens med mindre spekulerande och en mer tolerant marknad eftersom den tillfredställs för de mesta när konsumtionen rullar. Olle Ljungbeck talar om "Vi socialdemokrater" som om alla socialdemokrater var emot EU. Detta är en osann utsaga när en majoritet är för EU och en del inte bryr sig ett dugg för eller emot men Olle Ljungbeck har bestämt sig för att räkna med dessa krafter.
Man måste komma ihåg att ursprungligen är Unionen själv ett socialdemokratiskt projekt och det är bara genom röstande i varje land i unionen som socialdemokratin har chans att återta makten i EU:s parlament, faktum som kommer att vara så viktig för att förändra en del av EU: s beslut och som nu höger handhar för sina egna intressen.
Valutaunionen räddar nu länder på väg till bankrutt som inte har kunnat administrera sina politiska reformer. Fusk, avsaknad av kompetens och levat över sina tillgångar förklarar allt. Det är dessa länder som utsatt sig själva för det.
När Olle Ljungbeck skyller alla dessa finanspolitiska bekymmer som vi konfronteras med på Valutaunionen och EU konstaterar vi att påstående saknar substansen, av en enkel anledning att den ekonomiska hjälpen till dessa länder sker på riktig.
Argumenten att utanförskapet hade tillåtit dessa länder att agera på ett annat och bättre sätt som många EU-negativa nu tar upp, är inte värda att diskuteras. Budskapet är så diffust att det till slut leder till spekulationen som går över moraliska ramar som nej-sägare är beredda att ta upp, speciellt när man konstaterar hur dessa länder utvecklades de sista 25 åren.
Slutligen angriper O Ljungbeck allt och alla. Inte ens nye partiledaren (S) bli lämnad i fred, när ur läsarens perspektiv båda har det gemensamt att de skjuter vilt på allt som rör sig i skogen. Detta är kanske inte en anknytningspunkt och partnerskap för en anti EU-kampanj som Olle Ljungbeck hoppas på.