Debatten om socialförsäkringarnas framtid har varit aktuell i flera år. Socialförsäkringarna utgår från den modell som tjänade och fungerade väl under förra seklet där människan och efterfrågan på manuell arbetskraft var den nödvändiga resursen i utförande av arbete vid uppbyggnaden av samhälle och övriga utvecklingsprocesser. Redan för ett eller två decennium sedan blev konsekvensen av den dåvarande/nuvarande modellen att arbetslöshets- och sjukförsäkringssystem inte längre är väl fungerande när rationaliseringar, automatiseringar friställer manuella arbeten som inte kommer tillbaka i manuellt utförande.
Människor hamnar i kläm och placeras i fack, arbetsmarknadsgärder, sjukdomsliknade klassificering med mera. Många kommer då in i socialförsäkringssystemen och sällan ur dessa. Dessa system växer då och allokerar resurser med enorma administrativa kostnader som följd. Tillspetsat går det att påstå att nuvarande samhälle utvecklas i kontraproduktiv riktning.
Även om man vill eller vidhåller det nuvarande synsättet så håller det inte att bygga det framtida samhället på gamla tankebanor, om de inte har förutsättningar att hålla och överträffa dagens och framtidens alternativ. Människan som viktig produktionsresurs är under förändring i den pågående samhällsutvecklingen. För att nämna ett konkret exempel på arbetsområde under förändring är matematiken. En utbildad matematiker som gärna vill arbeta med att räkna av egen kraft är redan sedan decennium tillbaka i tiden ersatt av räknemaskiner, datorer med mera som utför räkneoperationer människan i praktiken inte klarar att överträffa.
Det moderna samhället bör med andra ord ha en öppen attityd för nya tankar på modeller som blir hållbara i det framtida samhället, där tankar diametralt mot idag ser det som positivt att frigöra människan från tidsödande arbete och onödig aktivitet. Det moderna samhället kan i teknikratisk anda utvecklas genom resursoptimering. I den kontexten bör samhället ta vara på vad resursoptimering kan ge för nya tankar, modeller och lösningar, där individ och samhälle får det bättre på alla sätt och vis. Digitalisering och automation eller IS/IT (IS informationssystem IT informations teknologi/teknik) utgör grunden för resursoptimering i ett teknikratiskt samhälle.
Teknokratin, med sin strävan av resursbalans inom ramen för ett kretsloppsamhälle vilken den menar kunna optimera genom tekniska lösningar, är i grunden rationell och sympatiskt där tanken att frigöra människan från tidsödande arbete är grundläggande. Inom industrin har man länge levt enligt den devisen och på så vis ökat produktiviteten genom rationellt och affärsmässigt tänkande. Utvecklingen av IS/IT baserade system har varit avgörande i detta sammanhang.
Det finns även en tanke med teknokratin om att de som besitter kunskapen även bör ha makten i ett samhälle. Att det är viktigt med kunskapsbaserade beslut håller nog många med om. Det är naturligtvis av vikt att som makthavare och vid maktutövning förstå betydelsen och konsekvenserna av ett teknokratiskt samhälle. En konsekvens blir att människan frigör sin egen arbetsinsats och blir fri att göra annat. Samhället bör då ta vara på den möjligheten med allt vad det innebär. Medborgarna bör i grunden vara positiva och bejaka en sådan utveckling mot att de upplever positiva effekter och känner sig trygga av situationen. I det teknokratiska samhället med resursoptimering finns mer värde att fördela till samhället än vad dagens samhälle förmår. Med en ny fördelnings-/försörjnings- modell går det att reducera eller eliminera kostnaderna i dagens socialförsäkringssystem och förbättra villkoren för människan