DEBATT: "Om verkligheten bakom vackra ord"

... till Socialdemokraterna i Piteå kommun. Min debattartikel i Piteå-Tidningen den 2 juli med rubriken "Egen kompis - onödig lyx i Piteå" har inte kommenterats av någon enda av er politiker som företräder Socialdemokraterna. Hur kommer det sig? Var den helt ointressant eller ville ni bara glömma innehållet? Kort vill jag påminna om att artikeln handlade om personer med utvecklingsstörning och hur besparingar görs genom att ta ifrån dem kontaktpersoner, det vill säga de "kompisar" som är så viktiga att de finns med i en särskild bestämmelse i LSS-lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
"Om verkligheten bakom vackra ord" hade jag föreslagit som underrubrik till min förra artikel, men den rubriken ströks. Ansågs den alltför provokativ med tanke på det stundande valet? De vackra orden fortsätter att flöda. Bengt-Urban Franssons ledare "Tillsammans för solidariteten" (PT 17 augusti) är ett bra exempel. Han beskriver hur socialdemokratin alltid har kämpat för människors frigörelse från begränsningar utifrån social tillhörighet och ekonomiska förutsättningar. Begränsningar utifrån funktionshinder nämner han inte.

Det gör däremot Jörgen Lundälv, funktionshinderforskare vid Göteborgs universitet, i en debattartikel i PT den 26 juli. Den har rubriken "Utsattas röst värderas inte i socialpolitiken" och utmynnar i ett konstaterande att de mest utsatta människornas behov av social solidaritet och gemenskap måste synliggöras och uppvärderas.
Synliggöra och uppvärdera försökte jag göra i min artikel - förblev den oläst eller värre, läst men ignorerad? Kan det bero på att många har social gemenskap genom vänner och familj och därför har svårt att föreställa sig varför någon behöver en kontaktperson? Hur känns det att i en budget på 1,8 miljarder kronor (!) lägga ett sparbeting på 500 000 kronor på socialnämnden? Och sedan acceptera att nämnden lägger hela besparingen på handikappomsorgen?

Jag förstår inte hur ni kan fortsätta att tala och skriva om allas lika värde, om solidaritet och omtanke om samhällets svaga. För oss som företräder människor med utvecklingsstörning skorrar orden falskt. Mot era vackra ord står den sorg och besvikelse som ni åsamkar medborgare som råkar ha en utvecklingsstörning och inte bedöms vara viktiga väljare.
Att förlora sin kontaktperson kostar mycket mera i livskvalitet för den enskilde än de kronor ni sparar in. Det skulle innebära ett stort och välbehövligt lyft för er trovärdighet om ni visade att ni kan ändra orättfärdiga beslut.

Debatt: "Om verkligheten bakom vackra ord"