Okunskap om olika religioner

Piteå2007-05-03 00:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
e För några år sedan praktiserade jag i en skola i Västerhaninge, söder om Stockholm. Jag hade elever i årskurs 5 och vi skulle göra en så kallad "kulturpromenad", där vi tittade på byggnader i vårt närområde. Syftet var att se vår historia i det vardagliga. När vi så kom till den gamla kyrkan i centrum upptäckte jag att en pojke hade svårigheter med att följa gruppen. Han ville inte komma till oss där vi stod vid kyrkporten. Jag uppmanade honom att komma för att han skulle kunna höra oss. Motsträvigt kom han gående till oss och vi kunde strax fortsätta samtalet.

Efteråt förstod jag att hans okunskap och osäkerhet inför hur detta skulle "passa in" i den religion han och hans familj utövade, orsakade lite rädsla för honom att delta i klassens besök på ett "kristet område".



Det är ju detta som jag anser vara kärnan i problemet, att ha eller inte ha skolavslutning i kyrkan. Det är människors osäkerhet och rädsla över vad religionerna egentligen står för och hur man själv ska hantera ritualer, traditioner och åsikter som man möts av och hur man själv ska hantera dem. Det krävs att man har en öppen kommunikation mellan föräldrar, elever och lärare/skola där man kan använda religionen för att skapa förståelse och ta bort rädsla och främlingsfientlighet. Jag är säker på att ingen egentligen skulle ha något emot att en examen blir förlagd till en kyrka om man kan känna trygghet över att det är något bra och fint som kommer att pågå där och som inte kommer att påverka mig till det sämre.



I kursplanen för religionskunskap står det att religionens syfte är att "främja en öppen diskussion om frågor som rör tro och livsåskådning … Ämnet bidrar till förståelse av traditioner och kulter och ger därmed en grund för att bemöta främlingsfientlighet, samt utvecklar elevernas känsla för tolerans …Religionskunskapen syftar också till en ökad förståelse av sambandet mellan samhälle och religion i olika tider och på olika platser (sid 81)".



Jag tror att det är vi vuxna som gör saker mer komplicerade än det behöver vara. Om jag hade samtalat med pojken, i den klassen som jag besökte under tre veckor och fått möta hans familj och samtalat med dem, så hade den här situationen av osäkerhet och rädsla aldrig behövt uppstå! Vi hade förstått att syftet med kyrkbesöket var att upptäcka en del av historien och inte att övertyga alla om att Gud finns och att kristendomen är den enda sanna religionen att följa.



Inom judendom, kristendom och islam kan vi finna likheter som vi kan förenas i. Oavsett om man kallar en del av gudomen för Jehova, Allah eller Gud, så är det tron på en högre makt man benämner vid ett namn. Tror man på naturens kraft, andliga
dimensioner eller endast på sin egen inre kraft så är det också ett uttryck för tro. Jag har en övertygelse om att alla människor vill omges av goda saker, goda människor och god miljö. Jag hoppas att den här diskussionen om
examen i kyrkan kan lyftas till den dimensionen att det är okej att vara där eftersom det är en vacker byggnad, där man ska samtala om positiva saker inför sommaren och där musik kan bygga upp och roa dem som är där, oavsett religionsindelning. Sjung "Den blomstertid nu kommer" och känn historiens vingslag, sjung "Sommaren är kort" och känn närvaron av nutid, sjung "Vi kan gunga" och njut av leende barn, sjung vad som helst som bygger upp den som lyssnar och jag är säker på att vi alla går hem nöjda och kan känna gemenskap istället för segregation!



Läs mer om