Ett led i den pågående samhällsomdaningen är att staten ser över sin förvaltning och visar vägen med att delegera som för kulturområdet till de olika landsdelarna att ta mer av ansvaret. Men ett ökat självstyre förutsätter mer makt och demokrati i varje landsdel, mer oberoende av staten. Då kräver det bildande av stora regionkommuner som får egen beskattningsrätt med en egen finansieringsmöjlighet för att bli mer autonoma och oberoende av staten. Därför bör politiker nu samla sig och bli eniga om regionbildning.
Regionerna i Sverige har under lång tid haft en tydlig men varierande utveckling. Trenden under förra seklet till nutid har med nuvarande offentliga samhällsorganisation varit en sakta men tydlig avveckling av lands- och glesbygd till förmån för invandring till storstäder. Erfarenheterna visar att när storstäder invaderas av ungdomar som bildar familj ger det en multiplikatoreffekt på tillväxten, offentlig service med mera. Det har varit en gynnsam utveckling för storstäder, men djupt orättvis för landsdelar där politiskt ansvar och beslutsförmåga saknas att förhindra den egna regionens avvecklingstendens. Mycket har förlorats men det finns möjligheter till en bättre framtid.
Det är i det här perspektivet regionfrågan kan bli avgörande och betydelsefull för framtiden. Det är en demokratisk utmaning och rättvisefråga för Sverige att ge varje landsdel möjlighet att utvecklas med egna resurser. En nationell central regering och riksdag prioriterar inte de avbefolkade landsdelarna, när statistik visar på befolkningsminskning. Istället motiverar regering/riksdag investeringar i befolkningstäta och befolkningsutvecklande landsdelar, i synnerhet storstadsregionerna. Det här medför att många av landstingen får allt svårare med finansiering av redan investerad hälso- och sjukvård och ännu svårare att nyinvestera i modern hälso- och sjukvård.
Norrland är det avslöjande exemplet på hur trenden med nuvarande system ger negativa konsekvenser. Norrland som region genererar årligen cirka 50-talet miljarder kronor (50 000 000 000 kronor) till statskassan med en återföring från staten eller EU med cirka tiotalet miljarder i olika former av bidrag. Det råder med andra ord en enorm obalans i systemet. En förändring av det politiska ansvarssystemet till ökat självstyre för regioner är därför nödvändig för att förändra den negativa trenden. Med bildandet av regionkommuner går det att skapa förutsättningar till framtida möjligheter för ett decentraliserat ansvar av inrikespolitik. Det ger med andra ord helt nya demokratiska förutsättningar till en ny politik för Norrland som gör att befolkningsutveckling kan ändras från avveckling till utveckling, ökning och tillväxt.
Det handlar i allmänt för Sverige och i synnerhet för Norrland om att politikerna nu måste ta förtroendefullt ansvar på allvar. Det finns inga rationella skäl för politiker att fördröja, förhindra en process som i grunden ökar den egna demokratin och det egna självstyret. Det bör/måste medvetet vara ett av det viktigaste och självklara målen med politisk aktivitet. Att vara politiker och utan verktyg samt möjlighet att fatta betydelsefulla beslut är en kontraproduktiv verksamhet.
För att nå en regionbildning av de fyra Norrlandlänen måste attitydförändringar ske i framför allt Jämtland. Jag har i diskussion under den gångna hösten 2010 med Jämtlands landstingsråd som är positiv till en Norrlandsregion med fyra län fått veta att jämtarna är motstridiga. Nu vill jag tro att man ska ta en ny omgång till diskussioner med Jämtland och tiden talar för att det är möjligt att ompröva ställningstaganden.