Offentlig förvaltning i förändring

Piteå2010-11-13 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I Sverige pågår förändringar av den offentliga förvaltningsstrukturen med exekutiva befogenheter, där staten med regering och riksdag, landsting samt primärkommuner är kända aktörer. Samverkansorgan av dessa som regionförbund, kommunförbund med mera är andra aktörer, men saknar den direkta demokratiskt parlamentariska och exekutiva makten.
Den aktuella förändringen av en maktdelning mellan staten och den regionala nivån pågår, med en översyn av statlig framtida förvaltning i större länsstruktur och en sammanslagning av hälso/sjukvård från landsting/län till större enheter, så kallade regionkommuner. Därmed försvinner landstingen som begrepp och huvudman av hälso- och sjukvård. I den processen äger landstingen frågan om regionbildningar tillsammans med staten, eftersom statsförvaltningen i nya stora län ideellt bör harmoniera med regionstrukturen i storlek och med hänsyn till framtida ansvars-/uppgifts-innehåll.

Regionkommunerna kommer i framtiden att få ett utökat bredare och djupare politisk ansvar än dagens landsting med hälso- och sjukvård. Därför förespråkar jag bland annat tillräckligt stora regionbildningar. Min vision är att decentralisera inrikespolitiken och ansvaret för den till framtida regioner.
Debatten om storkommuner har accentuerats i samband med regionfrågan och bland annat har förre statsministern Göran Persson uttalat tankar om fördelarna med kommunsammanslagningar. Konklusionen av en sådan åtgärd blir sannolikt en effektivare kommunal drift, men sämre närdemokrati. En regionreform förändrar däremot inte primärkommunerna och skall inte sammanblandas med en storkommunreform.
Jag kan inte se att en storkommunreform löser det i dag allvarliga politiska ansvarsstrukturella problemet vilket i huvudsak en storregionreform med en decentraliserad inrikespolitik gör och däri består en väsentlig skiljelinje enligt min mening mellan reformerna. En lösning på det inrikespolitiska ansvarsstrukturella problemet är nämligen avgörande för att hela landet av Sverige ska ha möjlighet att utvecklas.

Man kan konstatera att processen med regionbildning nu går in i aktiva avgörande faser runt om i Sverige. Det finns en ambition att åstadkomma regionförstoringar av befintliga regionbildningar så att bärkraftiga hållbara storregioner kan bildas. Just nu pågår aktuella diskussioner om två stora regionbildningar i södra Sverige.
Västra Götaland och Värmland undersöker och utreder möjligheten att bilda en västsvensk storregion. På motsvarande vis vill nu Kronoberg, Blekinge samt södra Kalmar län bilda en sydsvensk storregion tillsammans med region Skåne. Förra generaldirektören för skatteverket Mats Sjöstrands utredning, med uppgift att föreslå den regionala fördelningen av statlig verksamhet ska vara klar i december 2012. Till hans uppdrag har tillkommit ett tilläggsdirektiv med uppgift att hitta lösningar och slutföra pågående regionbildningar. Därmed blir regionfrågan återigen aktuell för ställningstagande. Det innebär att vi i norra Sverige måste mobilisera krafter och resurser för att konstruktivt medverka i denna process.
Sverige har nu möjlighet att skapa en modern syn (demokratisk, parlamentarisk) på en samhällsstruktur som blir hållbar för överskådlig tid och detta är mycket viktigt för den framtida utvecklingen.
Läs mer om