(SVAR-VINJETT) Svar till Bengt-Urban Franssons ledare ”Värderingarna är avgörande” publicerad i Piteå-Tidningen den 16 juli.
Bengt-Urban Fransson tycker i sin ledare att det är både självklart och helt rätt att utesluta aktiva Sverigedemokrater från sina förtroendeuppdrag eftersom ”SD:s politik strider mot våra (LO:s) stadgar om alla människors lika värde”. Motsätter sig vårt parti FN:s resolution om mänskliga rättigheter och människors lika värde? Svaret på den frågan är naturligtvis lika kort som det är enkelt: Nej. Låt oss titta närmare på vad det egentligen är som står i LO:s stadgar när det gäller ”alla människors lika rätt”.
Följande stycke är saxat ur LO:s stadga:
”LO har, såsom den gemensamma organisationen för de samverkande förbunden till uppgift att leda och samordna LO:s och förbundens strävanden att tillvarata arbetstagarnas intressen på arbetsmarknaden och inom näringslivet. LO ska därvid och i övrigt verka för en samhällsutveckling på grundval av politisk, social och ekonomisk demokrati präglad av jämlikhet och en feministisk grundsyn. Uppgiften utgår från den grundläggande synen om allas lika värde och rätt.”
Vad har då Sverigedemokraterna för syn på människors lika värde och rätt? Saxat på samma sätt direkt ur vårt principprogram (som för övrigt finns lätt tillgängligt för alla på vår hemsida) står att läsa:
”Varje människa har ett grundläggande och okränkbart värde och varje människa har rätt till frihet, självbestämmande, trygghet, gemenskap samt de basala andliga och materiella grundförutsättningar som krävs för att kunna leva ett värdigt liv. Ett alltför ensidigt rättighetstänkande kan dock vara destruktivt för samhällsutvecklingen och därför måste rättigheterna också vägas upp av skyldigheter. Utan skyldigheter kan inga rättigheter upprätthållas. Den som åberopar sina rättigheter ska också vara medveten om sina skyldigheter gentemot sig själv och andra. Vi är alla ansvariga för våra egna handlingar och konsekvenserna av dessa”.
Vad är det då som LO och Bengt-Urban Fransson finner så fundamentalt olika och frånstötande att man inte samtidigt kan företräda ett LO-förbund och Sverigedemokraterna? Är det faktumet att vi anser att varje rättighet även bör åtföljas av en skyldighet? Är det faktumet att vi anser att om man bryter mot den skyldigheten kan man även förvänta sig att få stå till svars för sin försumlighet?
Vidare har vi flera punkter i vårt principprogram för att modernisera och bevara den svenska modellen. I många fall liknande de som den gamla socialdemokratin stod för, på den tiden då socialdemokratin stod upp för Sverige och svenskarna. Kan det vara så att motsättningen i stället bygger på en rädsla för att ta i det obehagliga och det tabubelagda? LO och Socialdemokraterna är livrädda att detta ska minska makten för deras egna besuttna pampklass. Socialdemokratin och LO, den så kallade ”arbetarrörelsen”, lämnade för länge sedan folkhemstanken bakom sig. De har svikit det svenska folket och framför allt de svenska arbetarna. Tack och lov finns ett nytt parti som axlat rollen som folkhemsparti, därav är även sverigedemokrater lämpade att företräda svenska arbetare inom LO-kollektivet!