Nyväckt Palmeintresse

Piteå2010-10-02 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Visst har Manuel Ferreira helt rätt i sin debattartikel den 8 september i Piteå-Tidningen att vi i dag inte har någonting kvar av den fredslinje som Olof Palme stod för. Alltså den linje som under senare hälften av 1900-talet brukade sammanfattas i formeln "Alliansfrihet i fred, neutralitet i krig".och som i ett längre historiskt perspektiv och efter dess upphovsman, Sveriges kung från 1818 till 1844, vanligen kallas för "Karl XIV Johan"-linjen.

Två beslut inramar denna avveckling, dels ett regeringsbeslut hösten 2001 och dels ett riksdagsbeslut försommaren 2009.
Beslutet hösten 2001 satte den andra komponenten i den nämnda formeln ur spel. Sverige tackade då ja till en brittisk inbjudan att ställa upp med svensk trupp i kriget mot den regering i Afghanistan som amerikanarna drivit bort från Kabul, huvudstaden i Afghanistan, men som inte gett upp för det utan bara organiserade om sig för ett gerillakrig mot den nya regering som amerikanarna installerade i Kabul.

Riksdagsbeslutet försommaren 2009 satte den första komponenten i samma formel - alliansfriheten - ur spel. Riksdagen ställde då upp på de ömsesidiga försvarsförpliktelser, som spikas i det senaste EU-fördraget. Och det gjorde man till och med trots att detta fördrag inte kräver en sådan uppställning av oss.
Mot denna bakgrund är det logiskt att formeln "Alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i händelse av krig" i dag enbart lyser med sin frånvaro i den vid riksdagens högtidliga öppnande årligen återkommande utrikespolitiska regeringsförklaringen. Bara några år efter mordet på Olof Palme inleddes den gradvisa utfasningen av neutralitetsbegreppet men i dag och sedan ett par år tillbaka så finns det inte heller ett ord om någon svensk alliansfrihet i denna förklaring.
Allt detta tycker Manuel Ferreira är alldeles utmärkt. Själv anser jag att vår 200-åriga bernadottska fredslinje är vår främsta nationalegendom och att det i dag inte finns någon mer central politisk uppgift än att återupprätta den. Och därför tycker jag också att dagens nyväckta intresse för Olof Palme är mycket glädjande.

På årets stora bokmässa i Göteborg nyss var "Underbara dagar framför oss. En biografi över Olof Palme" av Henrik Berggren på Dagens Nyheters ledaravdelning en av de mest uppmärksammade böckerna - ja, kanske till och med den mest uppmärksammade - och författaren själv hastade mellan mässmontrarna för intervjuer och signeringar.
På plats i Göteborg var också historieprofessorn Kjell Östberg på Södertörns högskola med en pocketupplaga av sin tvåbandsbiografi från 2008-2009, "I takt med tiden. Olof Palme 1927-1969" och "När vinden vände .Olof Palme 1969-1986".För den som vill bekanta sig med Olof Palme eller - för den delen - återknyta bekantskapen med honom, så är det alltså just nu bara att välja. 700 sidor med Henrik Berggren. Eller drygt 850 med Kjell Östberg!
Läs mer om