Nya domedags- predikanter
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Domedagsscenarierna och domedagprofeterna breder ut sig i massmedierna i takt med att journalisterna nu överger sina sympatier för den extrema vänstern och för över dem till en annan extrem ståndpunkt, miljöfundamentalismens.
För den som varit med ett tag och inte bara i någon mån vaccinerats från en älskad moders tal om att det ska bli så här på den sista tiden enligt skriften, utan också upplevt 1970-talets världsliga undergångsprofetior, känns det hela bara alltför välbekant.
På 1970-talet var det visserligen mest tal om naturtillgångarna som skulle ta slut. Oljan till exempel. Tills nationalekonomen och lulesonen Assar Lindbäck förklarade att oljan helt enkelt inte kan ta slut i en marknadsekonomi, eftersom priset stiger om knappheten ökar och då blir alternativa bränslen lönsamma.
Undergångsstämningarna piskades dock upp så till den grad att vi inom en snar framtid skulle få återgå till den levnadsnivå som rådde på 1700-talet, hävdade inte minst en svensk professor och då guru på området, George Borgström.
Som vi alla nu vet blev det precis tvärtom. Levnadsstandarden har dubblats och särskilt god har utvecklingen varit för de fattiga delarna på jorden.
Det finns därför anledning att bemöta dagens miljöfundamentalister med en viss skepsis och ställa större krav på vetenskaplighet.
Men lätt blir det inte. Människans längtan efter berättelser om lidande och umbäranden är outsinlig och gamle psykoanalytikern Freud talade till och med om en mänsklig dödsdrift, så undergångsfundamentalismen har en stark psykologisk bas.
Vetenskapen själv bidrar också till att höja larmnivån. Vi vet så mycket mer i dag, genom förfinade mätmetoder, om exempelvis olika ämnens skadlighet som vi i går var lyckligt ovetande om, som radon och asbest till exempel. Nya livshotande processer upptäcks ständigt och utbasuneras till en luttrad allmänhet, samtidigt som det glöms bort att levnadsåldern trots allt stiger vilket tyder på att livet ändå underlättas.
Forskarna själva bidrar också till att sprida oro genom tillspetsade larmrapporter för att om möjligt öka på sina
vetenskapliga anslag från beviljande institutioner.
Sammantaget och tillsammans med samhällets tilltagande sekularisering ger detta en bra grogrund för vad man skulle kunna kalla en världslig religion eller tro på miljöfundamentalistisk grund.
Kännetecknad av pessimism och undergångsstämning.
Till denna utveckling bör inte journalistkåren som den tredje statsmakten oförskyllt medverka. Dess yrkesetik kunde istället präglas av den gamla svenska ämbetsmannakårens strävan efter oväld och likabehandling.
För trots att mänskligheten växer och ställer till med mycket elände får vi inte glömma att hela jordens befolkning faktiskt får plats på den i sammanhanget knappt synliga prick som utgörs av Piteå kommuns gränser, större än så är befolkningen ändå inte. Tillsammans med den i alla tider grovt underskattade tekniska utvecklingens möjligheter ger detta ett annat, hoppfullare perspektiv på framtiden för vår jord med dess människor, flora och fauna. Med god teknik och politik kan även klimatfrågan med stor sannolikhet lösas. Liksom de tidigare ödesfrågorna om naturtillgångarna, vattenföroreningarna, ozonhålet, försurningen och skogsdöden har kunnat bemästras.