Nu när Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet i Norrbottens läns landsting, ändrat inställning till att medverka i bildandet av en storregion med länen söderut, har förutsättningarna plötsligt förändrats till att nu påbörja bildandet av en Norrlandsregion.
När landstingspolitiker i Norrbotten nu är eniga kan de tillsammans med Västerbotten (implicit att de nordliga kommunerna i Västernorrland ingår, cirka 100 000 medborgare) återta momentum i bildandet av en Norrlandsregion. Nya förutsättningar finns därmed för en ny ansökan. En sådan måste då undertecknas och överlämnas till regeringen under första kvartalet 2012. Den planerade så kallade "mittregionen" mellan Jämtland och Västernorrland är heller inte given att bli verklig, bland annat för att inriktningsbeslut som fattades av fullmäktige i Jämtlands landsting den 15 november 2011 är villkorat med reservationer från Centerpartiet. Ett efterföljande möte den 20 november 2011 mellan regeringens utredare Mats Sjöstrand och Robert Uitto (S), Jämtlands landstingsråd med flera gav heller inte klartecken till villkoren i inriktningsbeslutet.
Politikerna i Norrbotten och Västerbotten har nu möjligheten att på ett konstruktivt och ansvarstagande vis, visa en samlad syn, enig vilja samt ett deltagande som blir till en positiv kraft i regionbildningen, något som inte skall underskattas när regeringen och riksdagen gör bedömningen och tar ställning för att bevilja regionbildning. Jag menar att med dessa premisser kan en Norrlandsregion den här gången få klartecken av regeringen. Det kan även inverka till hur regeringens utredare Mats Sjöstrand föreslår utformningen av den framtida länsindelningen.
Meningen med en regionreform bör tydliggöras. Det bör framgå att syftet med regionaliseringen är att öka det regionala självstyret och då handlar det om att staten med regering och riksdag skall dela eller flytta politiskt ansvar eller makt till landsdelar eller regioner. En regionreform i Sverige ska leda till att i framtid göra skillnad och skapa nya möjligheter till samhällsutveckling i alla landsdelar, något som saknas med dagens politiska ansvarstruktur.
Av de här skälen måste vi på allvar börja diskutera hur det framtida ansvarsinnehållet skall fördelas mellan stat och region. Ett inslag i detta och ett försök till att beskriva hur regionaliseringsprocessen fortlöper finns beskriven i en artikel, Västerbotten Norra, insändare den 7 november "Regioner för rättvis utveckling". Det går att urskilja fyra ambitionsnivåer bland politiker och debattörer.
Regionaliseringen bör fortsätta i riktning från dagens ambitionsnivå (1 - 3) till en högre ambitionsnivå (nivå 4 se artikelreferat ovan) med ett utökat regionalt ansvarstagande. I det senare avseendet är visionen bildandet av starka, politiska, demokratiska, stora regionkommuner som med en från staten decentraliserad inrikespolitik kan klara den egna driften, utvecklingen och tillväxten.
Om den visionen förverkligas skapas förutsättningar att vända den negativa befolkningsutvecklingen i Norrland, där den nuvarande befolkningsavveckling i de flesta kommuner leder till minskat behov av samhällsservice, (kvantitativt) samt ett mindre underlag för finansiering av befintlig och behovsmässig service (kvalitativt).
Det här är ett problem som politiker generellt och i synnerhet regionalt måste förstå och åtgärda för att Sverige i framtid ska utvecklas rättvist och med bästa möjliga förutsättningar. Det är i högsta grad ett berättigat krav till politiker och en demokratisk rättighet för svenska folket att förverkliga.