I Piteå-Tidningen i lördags läste jag en debattartikel där ”Personal och lärare från Kalix naturbruksskola” beskrev hur de ville lösa de två naturbruksskolornas överlevnad. Det är en sorglig läsning när jag mellan raderna tycker mig ana att det är genom att smutskasta varandra som de tror ska rädda den egna verksamheten. Att hålla samman i detta krisläge är viktigt, när två så viktiga naturbruksskolor står på spel.
När jag bodde i Kalix och jobbade med landsbygdsutveckling i "Hållbara byar" så lovordade jag den utbildning som naturbruks i Kalix erbjöd. Jag var imponerad av utbildningens kvalité, innehåll och lärarnas kompetens i viktiga framtidsfrågor. I min dåvarande roll som redaktör för gratistidningen ”Händer på bygden” skrev jag flera artiklar om ”den hållbara skolan”. När vi så flyttade till Piteå var det lika fantastiskt att besöka Grans naturbruks i Öjebyn. Vår dotter Matilda valde Grans före Strömbacka. Skolan kändes meningsfull och kopplingen till djuren och det gemensamma ansvaret för dem fick henne att växa. Hon var också lyrisk över att maten som serveras i matsalen alltid är KRAV-certifierad.
Den något skoltrötte sonen Trond, som också valde Grans, fick nytt liv och motivation när han nu sover över på skolan för att han har mjölkning tidigt nästa morgon. I söndags var det öppen skola under Djurens dag och det såldes plantor och fika för att samla pengar till en resa till ELMIA-mässan i Jönköping. Det blev ett rejält lyft i reskassan denna söndag. Som pappa blir jag stolt. Lösningen är, som jag ser det inte att flytta skolor hit eller dit, eller slå ihop ditt med datt. För oavsett var de finns, i Kalix, Piteå eller Tjottahetti, och hur starka ägarna än är, så kan ingen skola drivas om det saknas elever.
Var finns eleverna? De två orden närproducerat och ekologiskt har nästan förvandlats till ”mantran”. Allt fler är också kritiska till den åksjuka maten. Om transportsystemet skulle falla samman så gapar hyllorna i våra butiker tomma efter bara några dagar. Vår livsmedelsberedskap är i stort sett noll då våra egna norrbottniska grönsaker brukar räcka under tio höstveckors skördemarknader. Vad Norrbotten behöver är att länsstyrelsen, landstinget, länets 14 kommuner, och inblandade livsmedelsproducenter och mathantverkare sätter sig ner och formulerar en plan för ökad självförsörjning. I denna gemensamma plan måste både Grans och Kalix naturbruksskolor vara våra viktigaste verktyg.
Kom ut ur skamvrån ni båda naturbruksskolor. Jobba ihop och se styrkan i att samarbeta.
nHjälp till att tvinga fram en lokal självförsörjningsplan hos de i dag, på alla nivåer, så ointresserade politikerna.
nI dag går flera av våra ungdomar i väggen redan före dem gått ut ur skolan på grund av hets, stress och orimliga förväntningar. Kan lösningen vara att lämna de datorflimrande sovrummen och börja odla morötter redan i förskoleklass, broccoli i lågstadiet, potatis på ”mellan” och örter på högstadiet.
nVar med och locka elever genom att vända er till våra invandrade vänner från världens alla krigshärdar. I Kalix utbildas bärplockare, läkeörtspecialister, vidareförädlare av råvaror ur skogens hela skafferi. Och framför allt i SFI – Svenska för invandrare. På Grans är det grönsaker i fokus, kurser för småföretagande och ekologisk odling utöver den naturliga integrering som gäller.
Vi ska vara stolta över våra två naturbruksgymnasier, ni är helt rätt ute. Det är samhället utanför era skolväggar som är sjukt och behöver omstrukturering. För någon vecka sedan fick ni båda skolor en inbjudan att delta med kor, hästar och vedkap på en planerad ”Skördefest i Norrbottens skafferi”. Svara ja på den inbjudan så kanske vi tillsammans kan börja där!