När jag hör ordet säkerhet
"Och vilket samhälle är det Carl Bildt vill ha, när han nu pekar ut WikiLeaks som ett säkerhetshot?", skriver Bo Persson.
Foto: Bebeto Matthews
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Detta är dock bara ena sidan av myntet. Om luddigheten gör ordet politiskt väldigt användbart, så gör den denna användning också väldigt problematisk. Detta skall jag återkomma till. Först vill jag bara fästa uppmärksamheten på hur ny denna speciella politiska användning av ordet "säkerhet" är.
Här några exempel från Svenska Akademiens nya stora "Svensk ordbok" som också har med tidpunkten för första belägget: säkerhetspolis (sedan 1944), säkerhetspolitik (sedan 1945), säkerhetstjänst (sedan 1945), säkerhetsrisk (sedan 1963), säkerhetsman (sedan 1964).
Och internationellt har vi förstås sedan FN:s säkerhetsråd (Security Council) från 1945. Och från USA den berömda nationella säkerhetsakten från 1947 (National Security Act) liksom det minst lika berömda Nationella säkerhetsrådet från 1949 (National Security Council, NSC).
Problemet med denna nya politiska användning av ordet "säkerhet" är alltså att i dess namn nästan vad som helst kan rättfärdigas. Så kan till exempel FN:s säkerhetsråd - om "de fem stora" där är överens - i den internationella säkerhetens namn i princip sanktionera vilka militära straffexpeditioner runt om i världen, som man vill.
Så är till exempel dagens NATO-krig i Afghanistan, som nyss gick in på sitt tionde år, ett sådant av de "fem stora" - Kina och Ryssland och USA och Storbritannien och Frankrike - i den internationella fredens och säkerhetens namn sanktionerat krig.
Och vilket samhälle är det Carl Bildt vill ha, när han nu pekar ut WikiLeaks som ett säkerhetshot? Ja, vad förutsätter egentligen den bildtska säkerheten av censur och övervakning?
Och om USA:s nationella säkerhet i dag kräver ett tusental utländska militärbaser, hur många utländska militärbaser kräver då Kinas nationella säkerhet i morgon? Eller Rysslands? Eller Indiens?
Och om vår nationella säkerhet kräver, att vi krigar i Afghanistan. Vad kräver då Afghanistans nationella säkerhet att dom krigar? I Sverige?
Vad jag menar är alltså, att det nu är dags att här sätta ner foten, dags att sluta att rakt av köpa det här nya säkerhetstänket. Istället måste vi bli på vår vakt mot det Ja, kanske till och med beväpna oss mot det.
En hel hög koryféer i Hitlertidens Tyskland brukar tillskrivas uttrycket "När jag hör ordet kultur, osäkrar jag min revolver" Vi vill förstås inte kopplas ihop med dem, men skulle det inte vara "kul" att gå till historien som den som myntat uttrycket "När jag hör ordet säkerhet, osäkrar jag min revolver". Eller åtminstone vara med bland dem som detta uttryck tillskrivs.