Åter från Almedalen på Gotland och Fårö. Bra dagar och många kunskapsrika seminarier (LO hade flera utmärkta om pensionssystemet, massarbetslösheten och ekonomin etc, liksom TCO om A-kassan) som jag och en kompis bevistade 3–6 juli och sedan fin samvaro på Fårö.
S-ledaren Stefan Löfven höll också – även enligt en expertpanel – politikerveckans bästa tal. Ett tal med bra innehåll och skickligt genomfört. Kanske hans hittills bästa under hans 18 månader långa ledarskap för S.
”Det är inte statistiken – det är politiken, som måste förändras!” ”Nöjd, men inte stolt. Det verkar vara det som statsminister Reinfeldt går in i valrörelsen med”, sade Löfven.
Men allra bäst blev han när han illustrerade med egna upplevelser som när han fick sitt första sommarjobb, när han ville lära sig svetsa och nöp till utbildningsminister Björklund som likt en sheriff hela tiden skjuter från höften medan skolans resultat bara blir allt sämre ...
Saknade dock att Löfven – trots det skickliga talet; inte minst retoriskt och emotionellt – inte tog upp det där med de privata vinsterna i välfärdstjänsterna. Men som helhet ändå ett bra tal.
Däremot var S-ekonomseminariet den 4 juli i biografen Borgen politiskt rätt tunt. Bäst var faktiskt han från Volvos man Niklas Gustafsson (pratade om Volvosteget och arbetsplatsförlagd gymnasie- och yrkesutbildning) och Martin Hjerpe från McKinsey (om tidiga insatser för att hjälpa unga arbetslösa). Professor Mårten Palme pratade nog lite väl torrt och ospänstigt om jobbkommissionens arbete och kommande, viktiga rapporter.
”Skuggfinansministern” Magdalena Andersson hade en i och för sig bra powerpoint-genomgång av arbetslöshetsstatistik (växande stora ungdoms- och långtidsarbetslöshet m m) men var annars för lite politisk och vågade inte riktigt ta ut ”svängarna” som hon borde och nuvarande kamp mot massarbetslösheten kräver. Men överraskad över det? Nä, tyvärr inte.
Skönt dock att sena kvällar lämna vimlet och alla lobbyisterna – PR-branschen fakturerar för 35 miljoner på Almedalsveckan – i Almedalen för friden, fågellivet och sköna solnedgångar på Fårö, och där sedan också ta ett kanske väl svalt men ändå skönt dopp i havet på morgonen innan det åter var dags att ta sig in till vimlet i Visby.
Ett Visby och ett Almedalen där det gäller att botanisera noga bland utbudet (där verklig kunskap finns att få) för att inte drunkna i allt rosévin och ytligt PR-tugg.
Något som tyvärr finns lite väl mycket av i en annars på många sätt folkbildande och vital årlig politikervecka i Almedalen.