DEBATT: Myter och förhoppningar

Svar till John Galt. Förmögenhetsskatten har fungerat uselt. De allra rikaste har köpt sig kreativa skatteplanerare och säkra gömställen. De mindre förmögna har betalat. Men det hjälper inte; slopandet av skatten gör att intäkter på 5,8 miljarder kronor försvinner. Pensionsspararna får vara med och betala en tredjedel. Resten ordnas på annat sätt. Minskade offentliga utgifter får man anta. Att förmögenheterna framdeles satsas i sysselsättningsskapande projekt på hemmaplan är en from förhoppning. Ingenting annat.

Det finns ekonomer som delar John Galts teorier och så finns det ekonomer som har en motsatt uppfattning. Däribland en överväldigande majoritet av dem som yttrat sig i media efter utspelet om fastighetsskatten. De talar om höjda priser, höjda räntor, orättfärdig fördelning av skatteuttaget.

Så till myten om den fattige rike. Fastighetsskatten är i behov av reformering, men den som har ett högt värderat hus är inte fattig. Den personen sitter på en förmögenhet, jämförbar med värdepapper eller kapital på banken. Det finns också en begränsningsregel som tar hänsyn till fastighetsägarens beskattningsbara inkomst och sätter tak på uttaget av fastighetsskatt.

Debatt: Myter och förhoppningar