Mycket är bra - men mycket kan bli bättre
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Detta konstaterade Rickard Sterner, som var med och grundade FUB (För Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna) för drygt 50 år sedan.
Uttalandet är lika giltigt i dag. Allt är inte så bra i Piteå kommuns handikappomsorg som man kan förledas att tro när resultat presenteras av en nyligen genomförd enkät till brukare i gruppbostäder och dagverksamheter och deras anhöriga.
Piteå FUB har i skrivelser till socialnämnden, kommunfullmäktige och kommunstyrelsen redan år 2004 beskrivit problem i dagliga verksamheter och i vissa gruppbostäder - problem som till stor del går att hänföra till att "många får hjälp men till en billig kostnad". Några av skrivelserna finns att läsa på vår hemsida www.pitea.fub.se. De är lika aktuella nu som då de skrevs.
Då vi inte fick gehör för våra påpekanden hos kommunens politiker och då handikappomsorgens begäran om fyra tjänster till dagverksamheterna och tre till de tyngsta gruppbostäderna avslogs skrev vi i september 2004 till Länsstyrelsen med begäran om en inspektion.
Trots att ingen egentlig inspektion gjordes konstaterade Länsstyrelsen att "Det finns behov av att höja kvaliteten på insatserna i aktuella verksamheter men det saknas resurser för att genomföra nödvändiga förändringar".
Det är ett märkligt uttalande av tillsynsmyndigheten för en rättighetslag (LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) som faktiskt står över andra lagar inklusive lagen om kommunal självstyrelse. Det var dessutom inte sant att resurser saknades. Våra politiker valde bara att prioritera andra saker när de fördelade kommunens tillgångar.
De låga personalkostnaderna i handikappomsorgen har lett till att Piteå kommun tvingats betala stora summor till det kommunala utjämningssystem som baseras på personalkostnadsindex. Kommunen har år 2005 betalat 285 000 kronor, 2006 2 165 000 kronor och 2007 5 448 000 kronor till kommuner som haft högre genomsnittskostnader för sina LSS-insatser. Tyvärr lär en eftersläpning i utjämningssystemet göra att kommunen de närmaste två åren måste betala till andra för att vi själva hittills snålat på personal men om politikerna vågar ändra på detta finns chans att vi i Piteå tredje året får pengar tillbaka eller åtminstone slipper dessa stora utgifter. Ändå ligger inte främst ekonomiska skäl bakom vår förhoppning om mod och god vilja hos våra politiker.
Personalens situation har gjort att en utredning om ensamarbete i handikappomsorgen påbörjats på begäran av Kommunals huvudskyddsombud.
Den låga personaltätheten gör ofta att personalens goda ambitioner och vilja att leva upp till kvalitetskraven i LSS leder till känslor av besvikelse och frustration för att man inte räcker till. FUB stöder helhjärtat alla fackliga ansträngningar som kan tänkas ändra på detta.
För FUB som företrädare för personer med utvecklingsstörning är det framför allt viktigt att framhålla att personalens många timmar med ensamarbete innebär problem för många som bor i gruppbostäder. De beviljas som regel inte ledsagarservice därför att personalen förutsätts klara den uppgiften. När en enda personal tjänstgör kvällar och helger, vilket inte sällan är fallet, blir det inte mycket av kultur- och fritidsutbudet man får tillgång till om man inte själv kan ta sig till olika aktiviteter.
Många brukare påpekar också i sina enkätsvar att de skulle vilja ha mera av individuell tid med personalen. Att det finns personal som ser och hör och har tid med enskilda utvecklingsstörda är mycket viktigt då de ofta har ett begränsat kontaktnät och ingen möjlighet att välja grannar som de kan dela intressen med eller ens kommunicera med.
FUB vädjar till kommunens politiker att inte låta den aktuella oundgängliga volymtillväxten i handikappomsorgen skymma behoven hos dem som i nuläget inte har de goda levnadsvillkor som de enligt LSS har rätt till. Visst är det glädjande att graden av "nöjdhet" hos våra vänner med utvecklingsstörning är hög, men inget enkätresultat får förleda oss att tro att de alla nu har optimala levnadsvillkor. Om någon skulle få för sig det är det dags igen att påminna om att det inte finns något större ansvar än att ta hand om människor som inte kan klaga!
Det är vår innerliga förhoppning att Piteås kommunpolitiker ska ta på sig det ansvaret i ännu högre utsträckning än man hittills gjort.
Piteå i maj 2007