Moderatnoja i regeringen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Inom folkpartiet och stora delar av alliansen har det funnits en sund grundsyn att arbetslöshetsförsäkringen ska vara en övergångsförsäkring och ingen livslång försörjning. Men på vilket sätt bidrar arbetslöshetsförsäkringen till detta om man som arbetslös inte längre ska få tre månader på sig att gå från ett jobb till ett annat utan att byta bransch eller bostadsort? Att vår högutbildade arbetskraft måste ges chansen att få verka inom det område man är utbildad för borde vara självklart för en regering som sätter Sveriges konkurrenskraft i en globaliserad värld i fokus.
Genom att nu lyfta fram förslaget att arbetssökande redan från dag ett ska tvingas lämna sitt yrke och sin bostadsort i sin jakt på ett jobb är ett bevis på den frustration som finns över att dagens tremånadersregel inte efterlevs runt om i vårt land.
Det är sunt och nödvändigt att vi har en rörlighet på vår arbetsmarknad som innebär att man inte över tiden i absurdum kan neka att ta andra arbeten än det man är utbildad för.
Men att införa strängare regler trots (eller på grund av) att de nuvarande inte efterlevs är en ny rättsprincip som jag inte kan ställa mig bakom.
Sven Otto Littorin har liknats med regeringens svar på Lasse Brandeby i Let´s Dance. Och visst kan man se en likhet mellan underhållningsvärde som Brandebys snedsteg genererar och Littorins många gånger snabba och ogenomtänkta skjutjärnspolitik i media. Lasse Brandeby har blivit utröstad. Med den moderatnoja som nu drar in i arbetsmarknadspolitiken riskerar nog regeringen att gå samma öde till mötes i nästa val.