I dag träffas Moderaterna i Norrbotten på länsförbundsstämma i Piteå. En av de viktigaste frågorna för Moderaterna nationellt och lokalt är utanförskapet, som var en av de allra största utmaningarna som alliansregeringen mötte när regeringsansvaret övertogs för drygt sju år sedan. Det är därför viktigt att den politik som åstadkommit detta får fortsätta. Svensk välfärdspolitik måste även fortsättningsvis hanteras både omsorgsfullt och ansvarsfullt.
För sju år sedan levde många i ofrivillig passivitet. Svartarbete var utbrett. Som mest, år 2005, hade Sverige 550 000 förtidspensionärer och samma år förtidspensionerades 73 000 svenskar. Allt detta var mindre än tio år sedan och det var inte hållbart, varken ekonomiskt eller mänskligt.
Det samlade utanförskapet – som SCB varje år mäter det – var dock som högst efter 90-talskrisen när över 20 procent av alla svenskar i arbetsför ålder levde på sociala ersättningar som sjukförsäkring, a-kassa eller socialbidrag. Därefter minskade det något men steg sedan till mycket höga nivåer. Vi har nu haft några tuffa år i den internationella ekonomin. Krisen har till den största delen drabbat dem som står längst ifrån arbetsmarknaden. Samtidigt har utanförskapet i Sverige minskat rejält och är nu lägre än det varit någon gång sedan 1990.
Framför allt har de långa sjukfallen blivit färre. Mellan oktober 2006 och oktober 2013 har de halverats i riket, medan de i Norrbottens län minskat med hela 70 procent under samma period. Samtidigt har antalet nya förtidspensionärer minskat med 35 procent i länet och ungefär lika mycket i riket. Utanförskapet ledde till att enskilda människor som slogs ut för gott, men hotade också hela grunden för den svenska välfärdsmodellen. Arbetslinjen – att alla som kan försörja sig själva genom arbete också gör det – är förutsättningen för att generöst kunna hjälpa dem som inte kan arbeta. Att sprida välstånd till fler är helt centralt och det kan göras genom att skapa arbetstillfällen också för dem som av olika anledningar har tufft att få jobb.
Under senare år har det byggts vidare på det goda fundament som fanns och som grundades för 100 år sedan. Nu står nya utmaningar för dörren. En av de viktigaste handlar om social rörlighet och bygger på möjligheter för ett barn att bli något mer än resultatet av sina föräldrars framgångar och misslyckanden. Det är i skolan som man skapar möjligheter för ungdomar att bli något mer än resultatet av sina föräldrars framgångar och misslyckanden. Omfattande internationell och svensk social forskning talar här ett entydigt språk: kan barn och ungdomar gå ut grundskolan med bra betyg så ökar deras chanser dramatiskt att senare kunna leva ett gott liv. Men också tvärtom: accepterar samhället att de barn misslyckas i skolan som har haft en tuffare start än andra, då ökar riskerna rejält för framtida sociala problem.
Det är nödvändigt fortsätta värna den positiva utvecklingen och att fortsätta arbeta för att fler människor får rätt stöd i såväl skola som arbetsliv. ”Alla behövs” är inte en enkel slogan, utan ett samhällsbärande värde. Det är omänskligt att lämna människor vind för våg, och därför behövs det moderatledd majoritet i Piteå, Norrbotten och Sverige.