Svar på en artikel i Piteå-Tidningen från Krister Hammarbergh och Henrik von Sydow den 11 januari.
Jag blir upprörd redan när jag läser första meningen i artikeln av länets Krister Hammarbergh och skatteutskottets Henrik von Sydow. Moderaterna menar på fullaste allvar att en sänkning av bolagsskatten på cirka 16 miljarder kronor, som betalas av oss alla, och som möjliggör högre vinstuttag ur bolagen, ger jobb åt unga, långtidsarbetslösa och nya svenskar. Det kanske påverkar investeringarna positivt på lång sikt, men arbetslösheten är verklig här och nu. Långtidsarbetslösa rasar in i fas 3, regeringens återvändsgränd för många, och ungdomsarbetslösheten är skyhög. Svaret på deras situation är en sänkt bolagsskatt, en momssänkning som ingen kan verifiera gett nya jobb och en halvering av arbetsgivaravgifter för unga, oavsett om du har ett jobb eller om du aldrig fått ett jobb.
När jag sedan fortsätter att läsa artikeln, inser jag att Moderaterna uppenbarligen helt bortser från effekten av deras politik, en politik som innebär att små glesbygdskommuner och landsting tvingas höja sina skatter för att kompensera sig för skattesänkningar, som ger störst och mest effekt för människor boende i Sveriges storstäder. Att ge med ena handen och sedan ta tillbaka ännu mer med den andra handen, är inget annat än politiskt hyckleri.
Hur sedan sänkt arbetsgivaravgift, rut-avdrag och en sänkning av bolagsskatten skulle synas i plånboken hos arbetslösa unga, är för mig en gåta. Men det finns säkert någon omskrivning eller förklaringsmodell utarbetad av det moderata propaganda maskineriet.
Moderaterna har kort minne över sin egen politiska gärning, vilket är känt bland flertalet människor numera. Det finns flera exempel på fantastiska försök till historieomskrivningar, behöver jag exemplifiera med mer än kvinnlig rösträtt? Nej, vi som bor i glesbygden önskar en regional- och näringspolitik värd namnet. Inte en bolagsskattesänkning som vi sen ska betala över den kommunala skattesedeln, om vi över huvudtaget ska få behålla någon form av välfärdsproduktion.
Fortsättningsvis skriver dessa moderater i artikeln utifrån perspektivet bensinskatt, ja just den skatten som Moderaterna höjde med 50 öre, så fort de kom till makten. Men det kanske inte var just den delen av den höjda bensinskatten, som Moderaterna då ansåg slog mot glesbygdens befolkning?
Moderaterna skriver mycket om Sverige och väldigt lite om hur vardagen verkligen ser ut för oss glesbygdsbor. Det vore klädsamt om det fanns någon form av analys över vad som händer i glesbygdsbornas plånböcker när skattebördan flyttas från det statliga ansvaret för hela landet, till att vi ska betala en allt större andel av finansieringen för välfärden över den kommunala skattsedeln. Men det är kanske att begära för mycket. Olof Palme sa att politik är att vilja, jag skulle vilja utveckla det till att politik även är att välja. Som boende i glesbygden är det svårt att känna sig utvald av den moderatledda regeringen.