Missvisning i PT:s valkompass
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Blocken
För min del gav det ett "lustigt" resultat ... tämligen jämt mellan blocken.
Vilket är märkligt eftersom jag inte anser att något av blocken är bra - båda är i stort sett lika dåliga.
Mitt troliga alternativ vägs alltså alltför lågt i viktningen. Eller rättare sagt, det finns inga testfrågor som säger att man kan sätta stor vikt vid en/flera frågor där blocken har likartade åsikter, men där det finns ställningstaganden i andra partier.
Det finns inte heller någon viktning av hur tung man anser en fråga är när det gäller blocken och alternativ till dessa.
Partierna
De gamla perspektiven och frågorna kommer fram tämligen bra, men inte motsättningen mellan de etablerade partierna och de nya partierna.
Inte heller finns något som anger de smärre differenser i nya frågor som kan finnas inom riksdagspartierna. Inte heller framkommer att de skillnader som en tid funnits mellan allianspartierna och de röd-gröna beträffande till exempel FRA-lag och datalagring nu de facto försvunnit.
De enda "nya" frågor som finns med beträffande partival är beträffande fildelning, som beskrivs fel utifrån faktiska partiställningstaganden, och buggning. Inget parti är för fri nedladdning av upphovsrättsskyddat material. Däremot finns ett parti utanför riksdagen som vill se över och modernisera upphovsrätten utifrån modern teknik - inte avskaffa den.
Riksdagspartierna är dock i stort sett inne på att bevara upphovsrätten oförändrad, eller till och med utöka den i enlighet med upphovsrättslobbyns (det vill säga de organisationer som lever på att ta hand om artisternas ersättningar) påtryckningar.
Buggning är ett mycket tveksamt ordval när frågan egentligen borde definieras att gälla den integritetsdebatt i FRA-lagens efterföljd som uppstått. Frågan borde alltså ha varit ungefär som så, om man är för eller emot att det finns en lag som ger myndigheterna rätt att registrera och kontrollera all vår privata korrespondens som går via internet, liksom vilka vi har kontakt med och deras kontakter.
Om vi är beredda att ge avkall på vår integritet och rättssäkerhet på det sätt som redan skett genom FRA-lagen och som förbereds i en mängd annan, ny lagstiftning. Exempelvis om datalagring. Exempelvis om att göra våra mobiltelefoner till elektroniska fotbojor, så att myndigheterna ska kunna följa alla våra steg.
Beträffande inget av detta ställs det riktiga och fullständiga frågor om. Inte heller viktas de två ynka frågor som snuddar vid dessa problem tillnärmelsevis rätt för de som är emot dagens och kommande lagstiftning beträffande integritetskränkningar. Frågan är också vilken vikt de som godtar integritetskränkningar och rättsosäkerhet ger dessa frågor ... knappast samma som motståndarna i vart fall.
Resultatet av detta är att för de som främst intresserar sig för skattetryckets storlek, privata sjukförsäkringars vara eller inte vara och om entréer på museerna, för dem är kompassen rätt så hyfsat utformad. Men de som prioriterar personlig integritet, frihet, rättssäkerhet och medborgerliga rättigheter, för dem är det en rejäl missvisning i kompassen.