Replik på artikeln som publicerades i Piteå-Tidningen den 16 april rörande min roll i samband med frågeställningen om hantering av kommunens kulturpengar.
Man kanske ska vara försiktig med att gå i polemik med och i media men nu känner jag att det är för många insinuationer kring både mig som person och i mitt uppdrag som offentlig tjänsteman. Därför är jag inte betjänt av att vara tyst.
Piteå-Tidningens granskning av Piteå kommuns hantering av kulturmedel, initierad av Ronny Eriksson är bra och viktig av flera skäl. Icke minst demokratiska och på sikt även kulturpolitiska. Har oegentligheter förekommit ska de naturligtvis fram till beskådande för att kunna rättas till. Det är självklart. Dock, på det sätt man nu väljer att som något slags sidospår medels just insinuationer inkludera mig i kulturpengadebatten och den hantering som ifrågasätts är inget jag stillatigande vill höra eller läsa om. Därför svarar jag här.
Nej, Dan Engman och nej PT, det är verkligen inget märkligt i att kulturchefens projekt fick medel ur kulturmiljonen. Det hade vilken initiativrik kulturarbetare i Piteå kommun som helst kunnat få. Och fick. Regelverket kring kulturmiljonen krävde ansökningar enligt tydliga kriterier och dessa uppfylldes inte av alla som hoppades få del av den. I egenskap av vare sig person eller ämbete hade jag ingen förtur eller hemlig insidesinformation. Min ansökan krävde samma uppfyllandegrad som alla andra.
I viss mån högre, just för att inte riskera att slarva bort etiken. Som både kulturchef och fritidsmusikant ansökte jag alltså och fick igenom en idé som sedermera blev ganska lyckad i sitt syfte. Vad är så märkligt med det? Vi genomförde åtta gratiskonserter inklusive fri gofika i Black Box på Studio Acusticum, med öppen scen mellan klockan 18.00-21.00 varje måndag från slutet av september, riktat till alla och envar som ville delta och framföra en egen version, högt eller lågt av sin favoritlåt, tillsammans med "mitt" band (som för övrigt existerade före Black Box-evenemanget.) Eller som enbart ville komma och lyssna. Och många deltog. Icke minst vår gemensamma kollega, nämnde Ronny E. Medborgare kom dit.
Folk som tidigare aldrig satt sin fot på Studio Acusticum var där och en del återvände varje måndag och syns numera ibland vid andra konserter på Studio Acusticum. Projektet Versions gratiskvällar bidrog bland annat till sådant. Det är bra. Att dra igång en kulturell verksamhet som är avsedd att gynna alla medborgare som vill och kan delta blir väl inte per automatik en illvillig och egoistisk gärning bara för att man i sammanhanget råkar vara kulturchef. Eller..?
Det känns lite som en elak och girig Charles Dickenskaraktär PT söker i mig. Hela ansökningsproceduren för Versions, likväl som alla andra ansökningar genomlystes rejält före, i detta fall kultur- och fritidsnämnden sa ja. Just detta projekt nagelfors än mer just för att jag i mina dubbla roller var initiativtagare. Att reflexmässigt då reagera som Dan E och PT säger kanske mer om dem än om den de avser, det vill säga mig.
I övrigt, vid första anblick måhända oväsentligt till sitt yttre, men ändå, här ett förtydligande: Konceptet Versions är inte att spela covers, Dan. Du får det att låta som en så billig kulturyttring, det vi gjorde. Och jag undrar varför? Versionskonceptet är faktiskt precis och just inte covers, vilket ju borde framgå av konceptets titel. Projektet ersatte naturligtvis inte mig ekonomiskt eller på annat sätt. Tvärtom, vill jag nog hävda i så fall. Det hade varit både oetiskt och rent dumt av alla parter och självfallet var det aldrig tal om nån form av ersättning.
Däremot - mina medmusikanter fick en ersättning något över Musikerförbundets minimitariff. Och, utöver det hade vi, precis som alla besökare och gäster väldigt roligt. Sånt har också ett värde. Som en passus vill jag nämna att varje spenderad krona finns redovisad och öppen att ta del av.
Att i denna inlaga även gå i polemik kring PT:s ifrågasättande avseende en fullkomligt normal arbets- och dessutom utbytesresa till en vänort på Island vet jag inte riktigt hur jag ska hantera. Det känns bara rent ut sagt fånigt. Är att utföra ett i uppdraget förväntat deltagande i en resa till en av Piteås vänorter, Grindavik också en märklighet? Och, viktigast i min undran - vad har den, oavsett, med kulturmiljonen att göra? Granska mycket gärna min del i Islandsresor och allt annat mitt uppdrag medför, gör det på djupet. Dock önskar jag att så sker före spekulationer och ryktesspridning offentliggörs.
Avslutningsvis: Som kulturchef i ett offentligt uppdrag och med ett genuint patos för kulturens betydelse i alla avseenden, stora som små välkomnar jag transparens och förutsätter att det finns en fingertoppskänsla och kunskap hos alla parter och på samtliga ansvarsnivåer vilka hanterar offentliga medel i och för kommunen. Att besluta om och verkställa ärenden med respekt för var pengarna kommer ifrån och hur de ska fördelas och även hur de brukas bör vara en självklarhet i en demokratisk ordning. Att då pekas ut som en part med en eventuell märklig egen agenda i ett ärende som i media framställs som tveksamt känns tämligen missriktat och tråkigt.
Ja! Det är enormt viktigt, essentiellt faktiskt, i dessa tvivels tider att kulturpengar i synnerhet hanteras rätt och styrs dit de är avsedda. Annars riskerar vi en misstroendedebatt om kulturfrågor generellt. Och det vore verkligen olyckligt att bädda för.