I Piteå-Tidningen den 21 februari kan man läsa en artikel skriven av tre landstingsråd, Maria Stenberg (S), Glenn Berggård (V) och Agneta Granström (MP), med rubriken "Lite besinning och eftertanke, tack". Är det en uppmaning till dem själva? De röd/gröna landstingsråden visar upp en diger lista på de problem som landstinget brottas med i dag, och som de med vackra ord beskriver som en framtida utmaning. Men varför blir det aldrig någon verkstad av de vackra orden?
De beskriver att den rödgröna majoriteten har under åren av samverkan, formulerat och lagt fast en gemensam plan och långsiktiga mål för verksamheten. Men vad har det resulterat i? Jo, en hälso- och sjukvård i förfall.
Vi har en närsjukvård, bland annat hälsocentraler, som drivs med röda siffror och egentligen borde sättas i konkurs. Ja, så illa är det. Vi har hälsocentraler utan fasta läkare och snart även sjuksköterskor, på grund av bland annat den dåliga arbetsmiljön som på många håll i dag råder inom landstingets verksamheter. Duktiga medarbetare flyr Norrbottens läns landsting. Vi ställer oss frågan, fanns det scenariot med i den framtida plan och mål som de rödgröna tidigare har lagt fast? I så fall har deras planering lyckats bra.
Ett av problemen är den höga hierarkin av chefer från "verkstadsgolvet" och upp till landstingsdirektören, vilket är ett vanligt problem i den offentliga sektorn. Stora problemen som finns nere i verksamheten friseras till på varje nivå som ärendet passerar, så när budskapet kommer längst upp, så är de inte så stora. Varför blir det så? Naturligt är att varje chefsnivå inte vill erkänna att man inte klarar av sin arbetsuppgift, och då blir budskapet "förmildrat", och arbetsmiljön fortsatt dålig.
Sen tar landstingsråden upp den politiska demokratin i landstinget, och där spårade det ur totalt. Vad går invånarna och patienterna miste om, när oppositionen nu inte vill tillsätta andre vice ordförande i landstingsstyrelsen. Kommer vi därför nu att få mindre insyn i politiska frågor? Men våra gruppledare har väl rätt att få all den information som krävs för att vi ska kunna driva en effektiv oppositionspolitik?
Sen har ju verkligheten visat att hur Folkpartiet och de övriga oppositionspartierna än försöker påverka den socialdemokratiska sjukvårdspolitiken, så röstas våra förslag ändock aldrig igenom. Allt gott från oppositionen är ett misslyckande av de rödgröna, vilket de då inte vill erkänna.
Nu har sossarna plötsligt blivit intresserade av oppositionen, och vill se oss mer aktiv i debatten. Men oppositionen har alltid varit aktiva i den politiska debatten, och vår politik har alltid varit inriktad på en modernisering och utveckling av dels demokratin, men framförallt på hälso- och sjukvården. Men Socialdemokraterna har hela tiden tryckt på bromspedalen.
Underförstått så lyser det fram i deras artikel att dem, (de rödgröna) klarar inte av det här längre, utan behöver hjälp av oppositionen. Men det är ju enkelt, lyssna på oss, ta del av våra budget- och förändringsförslag och sluta med att vara maktfullkomliga, då kan vi börja vrida om verksamheten till en positiv förändring till gagn för patienterna, personalen och skattebetalarna. Men till det krävs det självinsikt och en självkritik i stora mått av de rödgröna partierna Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Klarar de av det?