I mitt arbete som rekryterare möter jag en stor mängd arbetsgivare som alla har ett behov av att hitta rätt kompetens att anställa. Oavsett det gäller privata eller offentliga verksamheter och när jag i kravställningen ber olika personer som sitter i rekryteringsgruppen beskriva vad som efterfrågas så får jag ofta olika syn på vad, i detalj, det är för något som söks. Med andra ord så finns inte alltid samsyn inom organisationen.
Om en arbetssökande skulle ringa till en arbetsgivare som har en platsannons ute och ställa tre frågor:
1. Vilka tre egenskaper/kompetenser är de absolut viktigaste för den person ni ska anställa?
2. Hur har ni som arbetsgivare valt att ”vikta” dessa tre egenskaper? Det vill säga står den ena för 50 procent den andra för 30 procent och den tredje för 20 procent av den totala bedömningen?
3. Hur kommer ni som arbetsgivare att gå tillväga för att bedöma om jag innehar dessa egenskaper eller inte?
Jag bedömer att väldigt få arbetsgivare har möjlighet att svara på dessa tre frågor vilket då ger mig de slutsatserna att:
1. Väldigt få arbetsgivare vet egentligen, i detalj, vad de söker för person.
2. Många arbetssökande får avslag på sina jobbansökningar utan saklig grund och utan att få veta vad de saknade och på så sätt inte har möjligheten att tillgodogöra sig den nödvändiga kunskapen genom utbildning.
Jag möter också många arbetssökande och då både människor som har jobb men vill byta samt de som inte har ett jobb just då. Oavsett vilken av dessa kategorier jag möter så tenderar de flesta att på utannonserade tjänster, skicka in en CV och ett personligt brev utan att ha svar på ovanstående tre arbetsgivarfrågor. Det vill säga den arbetssökande vet inte heller egentligen vad som söks och baserat på detta förekommer dagligen ett kommunikationsbekymmer på den svenska arbetsmarknaden som skapar frustration hos både arbetsgivarsidan såväl som på den arbetssökandes sida.
Tänk dig ett län i Sverige där både privat och offentlig sektor vid varje rekryteringstillfälle verkligen analyserat vilket kompetens respektive verksamhet behöver just då för att utvecklas och även tydliggjort den kravbild inklusive det objektiva bedömningsförfarande som ligger till grund för rekryteringen. De kandidater som söker en tjänst vet alltid på vilka kriterier denne kommer att bli bedömd och hur detta ska gå till. Bedömningen är även vetenskapligt belagd och baseras inte bara på magkänsla.
Alla kandidater som får avslag på en tjänst, oavsett denne varit på intervju eller inte får också veta varför. På så sätt hjälper verksamheterna till att utveckla personer vidare och de kandidater som får avslag kan tillförskaffa sig den kunskap som marknaden kräver. Samtidigt skapar länet sig ett mycket gott rykte hos den globala, potentiella arbetskraften. Med tydligare kravställningar och bedömningar ökas inflyttningen till länet samt möjligheten för unga, äldre, icke svensktalande och personer med utländsk härkomst att bli bedömda för sin kompetens i stället för vem denna råkar känna. Detta betyder högre sannolikhet att rätt människa får arbetet.