Många äro kallade men få håller måttet
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Efter Palme kom en färglös (Ingvar Karlsson) icke karismatisk ledare. Efter Ingvar Karlsson kom Göran Persson, en marknadsliberal, visionslös och i första hand maktsträvande person.
Vilka krav måste ställas på den nye partiledaren och vad kommer att krävas av henne/honom för att ena medlemmarna och få medborgarna att åter se socialdemokratin som bärare av solidaritet, moral, humanism? Men också med vilja att utveckla demokratin och återställa rättsstaten.
Denne/denna nya måste stå på traditionell socialdemokratisk grund, vara visionär och inte tilldela vissa medborgare rollen av styvbarn.
Denne/ denna nya måste samla EU-kritiker och EU-förespråkare. Detta och respekten för demokrati bör ske genom att så snart vederbörande valts, tillkännage att det blir folkomröstning om EU:s grundlag. Denne/denna nya måste våga föra dialog med folket och utan rädsla för att bli kallad opportunist ta till sig folkets önskemål och genomföra dem i praktiken.
Denne/denna nya måste fjärma sig från den elitism som mer och mer synliggörs här hemma och bekämpa den elitstat som EU i högsta grad utvecklats till. Han/hon måste också klargöra att anslutningen till EU skall bygga på mellanstatligt samarbete där medborgarna i Sverige skall ha bestämmandet över utvecklingen här.
Den nya måste ta tag i segregationen både den som avser etniska svenskar som invandrare. Sysselsättningen bör på nytt prioriteras framför låg inflation. En sådan politik skulle vara det bästa botemedlet mot segregation och utanförskap.
Den nya måste i likhet med Palme ta ledarroll i utrikespolitiken och verkligen värna de små och fattiga ländernas intressen. Jag finner inte att någon av de omkring tiotalet angivna kandidaterna håller måttet.
Däremot är jag övertygad att hundratusentals medborgare som i förtvivlan lämnat partiet, skulle återkomma om den, som kommer efter Persson, till rimlig del uppfyller de krav jag angivit.