Listeria är dagens mediadrev. Att listeria är ett problem är helt enligt plan av två skäl. Listeria är en vanlig bakterie. Charkindustrin och livsmedelsföretagen i dess helhet har inte fungerande bakterieskyddande rutiner vad gäller luftburna föroreningar. Det är faktiskt så att för svensk human ventilationsteknik är energiomsättning sedan 70-talets mitt ett viktigare spörsmål än hygien. Teknikerna tänker i energi och inte i hygien, trots att det är deras uppdrag. Till och med våra vårdlokaler har normalt någon form av recirkulativ (återluftsförande) ventilation, innebärande att patienter och personal är utsatta för ett töcken av föroreningar och smittor i lokalerna. Det finns ingen anledning att tro att det inte är regel inom charkindustrin eller samtliga andra livsmedelshanterande lokaler, butiker, restauranger med mera. Problemet är att situationen sannolikt är långt värre i livsmedelslokaler än i vårdlokaler.
Vårdlokaler typ sjukhus har dygnet-runt-verksamhet. De kan inte stänga av sina ventilationssystem. Livsmedelslokalerna, särskilt våra charklokaler, har sannolikt bara åttatimmars dagligt utnyttjade. Sannolikheten är då stor att ventilationssystemen kopplas ur under icke arbetstid. När nästa skift börjar startar man upp ventilationssystemen igen. När man dukar fram råvarorna sker detta i ett töcken av luftburna föroreningar från ventilationskanaler som aldrig städas, aldrig saneras, men som alltid innehåller rester av allt som funnits i lokalerna ofta sedan byggnadstid och första arbetsdag.
I anläggningar typ charklokaler, butiker med mera där man rutinmässigt stänger ventilation efter ordinarie arbetsskift är det inte osannolikt att inhyrda städpatruller kommer in efteråt. De utsätter lokalerna och beredningsytorna för hårda vattenangrepp, vilket sannolikt fyller ventilationskanalerna med mycket fukt och vattenburna partiklar. Under stilleståndstiden är kanalerna perfekta odlingsplatser för till exempel listeria , som vid återstart förorenar lokalernas arbetsytor och framdukade råvaror.
I vårdlokalerna är förekomsten av hygienpersonal extremt stor, men de klarar normalt inte av att tänka i totalbanor och de klarar inte av tekniska frågor. De överlämnar de tekniska frågorna till tekniker som normalt inte kan hygien. Därför står vårdlokalernas ventilationsteknik normalt helt utanför hygienisk kontroll, vilket bland annat förklarar, varför sjukhusen ståtar med 15–20 procent sjukhusjukedrabbade patienter.
Det är sannolikt på samma sätt inom flertalet former av livsmedelsindustri. Personal som kan hygien tänker i råvaror, beredningsytor , redskap, arbetskläder med mera men glömmer att lokalerna normalt har stora luftbehandlingsanläggningar, som aldrig saneras, som är extrema bakteriehärdar med förmåga att omvandla sitt innehåll till luftburna agens utom deras kontroll särskilt under de närmaste timmarna efter uppstart av fläktarna. Därför är listeria i livsmedel ett ständigt närvarande problem. Deras installationstekniker har säkert aldrig tänkt längre än sjukhusteknikerna och därför har de sannolikt normalt installerat återluftsteknik i någon form.
För att riktigt förstå hur befriad från hygienisk tanke livsmedelspersonal kan vara, så besöker man lämpligen en bufférestaurang för tidigt, det vill säga när den läckra buffén nyss är dukad men kunderna inte insläppta. Det som då ofta pågår är slutstädning före insläpp. Det vill säga personalen släpar runt en gammal nilfisk dammsugare eller likande skitspruta som lägger ett töcken av föroreningar från golvens heltäckningsmattor över den vackra, läckra buffén. Samma sker troligen i de flesta charklokaler i landet mellan klockan 07.00 och klockan 09.00, när arbetsdagen börjat och fläktarna startats, efter att kanalerna varit utan kontroll av flödesriktning och fuktighetskontroll över natt eller veckoslut. Märkligt nog är alla förvånande, när man analyserar listeria med mera. De bör snarare var konfunderade om de inte finner listeria , campylobacter , e-koli etcetera i påtaglig utsträckning i proven.