Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det börjar bli dags att summera fyra år av rödgrönt styre i landstinget. En mandatperiod där allvarliga brister i sjukvården, interna stridigheter i landstingsledningen och ständiga nedskärningar varit vardag för våra landstingsanställda. Landstingsledningen har gjort brandkårsutryckningar för att lösa de mest akuta problemen, men det har ständigt dykt upp nya.<br /><br /><br /><br />Vari ligger då problemet? Frågar man någon av våra fyra landstingsråd, är de mest populära undanflykterna att antingen ta fram statistik, som visar att det finns de som har det ändå jäkligare i något annat sossestyrt landsting, eller så hänvisar man till rekryteringsproblem. Att det är rekryteringsproblem i Norrbotten, med de vakanser det innebär för nyckelgrupper inom vården, är naturligtvis en korrekt slutsats. Men insikten att landstingsledningen själv kan vara en bidragande orsak till problemet, verkar aldrig ha slagit dem. Norrbotten som län kan ha både konkurrensnackdelar och konkurrensfördelar när det gäller att rekrytera vårdpersonal, men en landstingsledning som inte har personalens förtroende kommer alltid att ha svårt att få människor att vilja arbeta för sig.<br /><br /><br /><br />Under hela mandatperioden har vi sett exempel på förändringsarbete som urartat till försämringsarbete. Detta på grund av att personalen, som arbetar närmast patienterna, inte har fått vara delaktiga i denna förändring. Detta ser vi som en ny och skrämmande utveckling. Vi har ute i vården mött anställda, som på fullt allvar menar att "det inte är tillåtet" att kritisera landstingsledningen. Till den vårdavdelning på Kiruna sjukhus, som på uppmaning av sin chef slängde en kritisk debattartikel i sopkorgen, istället för att publicera den, ber vi er - ta upp den igen! Vården behöver alla kloka synpunkter som de anställda kan bidra med. När personalen på golvet inte får fram sina synpunkter genom den mur av chefsnivåer som står mellan dem, politikerna och allmänheten, så måste landstingsledningen tåla en offentlig granskning av deras politiska beslut genom media. Norrbottens sjukvård behöver lugn och ro och mindre politisk klåfingrighet, inte tystare arbetsplatser med minimalt personalinflytande!<br /><br /><br /><br />Skrämmande exempel är hur överläkare Anders Mansten i Piteå hängts ut av vår landstingsledning efter att han, under flera års tid, kritiserat den nedskärningspolitik som förts. Kent Ögren vägrade acceptera att facken i Piteå ville välja Mansten som deras förtroendeman i Arbetsgruppen för Piteå sjukhus. Den politiska ledningen sanktionerade ett hot om skriftlig varning efter ett kritiskt uttalande från Mansten om hur sjukvården i Kiruna avvecklas. Detta var ett hot, som för övrigt var så orimligt att ledningen naturligtvis tvingades backa och dra tillbaka det. Men någon ursäkt för detta övertramp mot yttrandefriheten lyser fortfarande med sin frånvaro.<br /><br /><br /><br />Det fortsatte med en arbetsmiljörapport från Manstens arbetsplats, som omedelbart lades ut på landstingets hemsida, trots de känsliga personuppgifter den innehöll. Detta gör att man undrar vad landstingsledningens egentliga mål är? Problem med arbetsmiljön bör självklart lösas lokalt, i detta fall vid Piteå sjukhus. Ledningens försök att sätta munkavle på Anders Mansten, när det gäller att kommentera innehållet i rapporten, visar på det demokratiska underskottet som vuxit fram inom landstinget. Anders Mansten har inte haft det lätt som landstingsanställd och det verkar bara bli tyngre nu när han engagerats sig partipolitiskt.<br /><br /><br /><br />Tyvärr är inte behandlingen av Anders Mansten något unikt. Däremot är hans kämpaglöd unik. Den vanligaste reaktionen från de läkare som motarbetats internt, är att söka sig bort från landstinget. Men oavsett om det handlar om specialister inom psykiatrin eller allmänläkare i primärvården, så är de mycket efterfrågade på arbetsmarknaden, och kan lätt hitta en bättre arbetsgivare. Efter sig lämnar de vakanser som drabbar patienterna och sjukvården i Norrbotten hårt. Med en hårdför och påver personalpolitik, kommer landstinget alltid ha svårt att få människor att vilja arbeta åt dem. Personalpolitiken och personalens delaktighet är det första vi ska ta tag i, om vi får chansen att styra landstinget efter valet.<br /><br />
