Landstingens tid är ute
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Därför känns det befriande att konstatera att landstingens tid är ute. Så långt kan jag följa det arbete och den logik som Ansvarsutredningen arbetat efter. Men varifrån kom det misslyckade förslaget att dagens landsting ska ersättas med nya Storlandsting, eller Regionkommuner som det nya "fräscha" begreppet ska heta? Ska vi få någon nystart för sjukvården i Sverige och få någon sorts likvärdighet på samhällstjänsterna i vårt land krävs det tuffare grepp. Den regionala beskattningsrätten måste avskaffas. Finansieringsansvaret för sjuk och hälsovården, från sjukhusnivån och uppåt ska ligga på staten. Primärvården måste få en husläkarreform värd namnet och kommunernas möjligheter och ansvar att bedriva primärvård bör förtydligas. Eventuella samarbeten på regional nivå är helt och hållet upp till de olika regionerna. Det måste naturligtvis finnas möjligheter att organisera en politisk nivå för samarbeten, främst inom regional utveckling. Jag kan tänka mig fler möjliga alternativ än dagens kommunalförbund men detta måste ske av egen fri vilja ute i regionerna. Ansvarsområdet för den regionala nivån skulle därmed begränsas till det som primärkommunerna lägger över resurser och befogenheter för eller det man genom avtal med staten tar över resurser och befogenheter för.
Tre olika skattenivåer i samhället har varit skattedrivande. Vem tar i dag ansvar för det sjukligt höga skattetrycket i vårt samhälle och de skador detta medför? De senaste åren har varit ett "chicken race" mellan landsting och kommun när det gäller att hinna först med skattehöjningar och krama ut det sista ur inkomsten som skattebas. När man dessutom har behov av ett långtgående skatteutjämningssystem blir dess legitimitet ifrågasatt både hos den som tar emot eller bidrar till skatteutjämningen. För hur stort är det kommunala självstyret i Norrbottens läns landsting över de 30 procent av intäkterna som kommer via skatteutjämning och stadsbidrag? Eller hur stort är det kommunala självstyret kommunala i Stockholm över de miljoner de skickar in i systemet?
I dag står vi inför ett vägval. Alternativet att inte rensa upp i samhällssystemen finns inte. I det perspektivet är det tråkigt att se att Ansvarskommitten fastnat för att Storregioner är den enda vägens politik utan att utreda alternativet att verkligen avskaffa landstingen, någonting som vårt grannland Danmark redan genomfört. Frågan handlar inte om att ge staten eller kommunerna mer eller mindre makt utan handlar helt enkelt om mer makt till den enskilda människan. Detta kan vi åstadkomma genom att staten tar ett större ansvar för finansiering av de gemensamma välfärdssystemen och utjämningen mellan individer. Skatteutrymmet som i dag ligger hos landstingen flyttas till staten för att de ska kunna bygga upp nationella regelverk och rättighetslagstiftning som ger individen stor frihet att själv bestämma hur han/hon vill ha välfärdstjänsterna utförda.
Jag hävdar inte att denna modell skulle vara överlägsen alla andra. Men vi kan konstatera att förändringen i sig är nyttig och behövlig. Vi behöver skaka om politiker, statstjänstemän och myndigheter. Vi behöver pröva en ny modell att styra Sverige. Närsamhället har vuxit och förändrats de senaste 100 åren. Det är hög tid för de demokratiska systemen och samhällsbygget att följa efter. Låt oss lämna landstingen och den regionala beskattningsrätten på perrongen när framtidens sjukvårdsorganisation ska byggas.