Politiker i SKL, Sveriges kommuner och landsting, där alla partier finns representerade, visar på en skrämmande människosyn där människovärdet enbart mäts i effektivitet. Någon har sagt att ett samhälles välfärd kan mätas i hur barn och gamla omhändertas. Ett land som Sverige måste göra bättre prioriteringar än politikerna i SKL. Att SKL är emot lagstiftning angående bemanning och lobbar för att stoppa kraven är upprörande. Som anledning hänvisar man till ”betydligt högre kostnader än vad Socialstyrelsen påstår”.
SKL kan inte vara ovetandes om alla vårdskandaler som förekommer (toppen på ett isberg?) Gamla sköra äldre som utan personal lämnas inlåsta nattetid, som tvingas kissa i blöjan för att personalen inte hinner hjälpa dem till toaletten, som inte får komma ut, som drogas ner för att personalen inte hinner vara hos oroliga demenssjuka. Äldre som är undernärda, inte får stimulans och aktiviteter med mera. Hur minuterna räknas och en snålt tilltagen budget skall vara i balans. Hur personalen stressar och många gånger skräms till tystnad. Om allt detta får Demensförbundet dagligen samtal från förtvivlade anhöriga och sliten personal.
Det är förvånande att inte SKL-politiker inser att dålig bemanning kostar pengar. Om personal inte orkar utan blir sjukskrivna kostar det. Fallolyckor kostar. Lugnande mediciner kostar, anhöriga som far illa med mera kostar också pengar.
Att hänvisa till högre kostnader håller inte. Kostnader handlar om prioriteringar.
Demensförbudet har länge krävt en lagstiftning om en minimibemanning/grundbemanning. På åtta demenssjuka får det aldrig vara mindre än tre vårdpersonal, givetvis med utbildning, från morgon till kväll och aldrig mindre än en personal på natten. Självklart skall detta förstärkas när vårdbehovet ökar. Det måste också finnas närvarande chefer med i verksamheten som leder, fördelar arbete och stöttar personalen. I Finland är det 76 procent av personalen inom äldreomsorgen som har daglig kontakt med sin närmaste chef. I Sverige är det 5 procent. (källa: Marta Szebehely, professor i socialt arbete med inriktning mot äldre vid Stockholms universitet).
Demensförbundet anser att det är en självklarhet med en lagstiftning om bemanningen!