På kvinnodagen den 8 mars, och genom kampanjen "Allt för att utrota hungern" vill Svenska kyrkan påminna om sambandet mellan två av vår tids stora globala problem: förtrycket av kvinnor och det faktum att nära en miljard människor hungrar. Genom att stödja införandet av barnbidrag, folkpensioner och andra kontanta stöd i utvecklingsländer skulle Sverige kunna bidra till att både minska hungern och öka jämställdheten.
Att kvinnor och flickor oftare är undernärda än pojkar och män är ett av de mest tragiska uttrycken för den globala bristen på jämställdhet. Kvinnor odlar mycket av maten, men har i många länder inte rätt att äga mark, och de missgynnas genomgående i satsningar på jordbruksutveckling. De ansvarar ofta för att hämta vatten och tillreda mat, men får i många länder äta sist vid måltiderna.
I många fall har kvinnor små möjligheter att röra sig fritt utanför hemmet och sämre tillgång till utbildning än män. Kanske viktigast av allt: på grund av en inte jämställd syn på mäns och kvinnors roller har kvinnor ofta sämre möjligheter att delta i beslut om till exempel ekonomi - inom och utanför hemmen.
Men det går att minska hungern på ett effektivt sätt - och samtidigt stärka kvinnors självbestämmande. Det sker i dag något som har kallats en "tyst revolution": det handlar om kontanta stöd som familjebidrag, folkpension och rätt till beredskapsarbete. Mer än 860 miljoner människor i utvecklingsländer nås i dag av olika former av sociala trygghetssystem. Det är mer än tidigare, men helt otillräckligt.
Det internationella biståndet har hittills spelat en mycket begränsad roll i utvecklingen, men skulle kunna göra att utvecklingen snabbas på.
Inom FN och andra internationella organisationer finns i dag ett stort intresse för att stödja länder som vill införa sociala trygghetssystem. I Sverige har intresset dock varit svalt, trots Sveriges långa erfarenhet av egna trygghetssystem och trots att jämställdhet mellan kvinnor och män prioriteras i biståndet.
Eftersom sociala trygghetssystem syftar till att stödja de mest utsatta, och kvinnor är mer utsatta för fattigdom än män, har stöden potential att särskilt gynna kvinnor. Och eftersom kvinnor i regel lever längre än män, är de folkpensioner som nu införs särskilt viktiga för kvinnor.
Om de utformas väl kan de kontanta stöden bidra till att stärka jämställdheten och öka kvinnors självbestämmande. Ett exempel är när barnbidrag infördes i Sverige. Det bidrog till att stärka kvinnors makt över hushållekonomin, genom att barnbidragen gavs till just mödrarna.
En rad utvärderingar visar att kontanta stöd överlag ger goda och tydliga resultat - undernäringen minskar, särskilt bland barn, fler barn går i skolan och människors hälsa förbättras.
Erfarenheterna visar också att kontanta bidrag inte passiviserar, utan snarare gör att människor kan och vågar investera för framtiden.
Genom att stödja utvecklingen av sociala trygghetssystem i utvecklingsländer skulle Sverige kunna bidra till att både minska hungern och öka jämställdheten.