Kvinnor är som gummiband
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Innan man tog beslutet om engångsanslaget till äldreomsorgen som skulle tas ifrån de 30 miljonerna som staten skjutit till borde väl förslagsställaren till medborgarförslaget som handlade om just det ha fått chansen att yttra sig? Det var min första reaktion när jag såg dagordningen. All fakta hade inte fått komma fram innan beslutet togs på punkt 4. Kanske hade inte allt som då godkändes känts lika rätt prioriterat just nu?
Detta bland annat yttrade jag plus tillägg: "Budgeten är redan spikad" Alla verksamheter har fått sin penningpåse, sin ram att hålla sig inom. Men en budget är ju ett pågående arbete och det händer saker under vägen och ramar överskrids och man är tvungen att skjuta till pengar. Till exempel så kom det ju väldigt mycket snö och teknik- och servicenämnden fick mer att göra, överskred sin ram och pengar måste kanske skjutas till.
När vi inom äldreomsorgen får mer och mer att göra så skjuts det inte till pengar, nej då sparar man. Våra chefer sparar och håller in så mycket att vi till och med inte ens får behålla den ram som är satt för oss utan det skickas tillbaka pengar till kommun. Ifjol 2009 skickade man tillbaka 5,427 miljoner kronor från hela äldreomsorgen. 2,5 miljoner kom från våra äldreboenden. Men det var när plus och minus från alla poster hade lagts ihop. 4,5 miljoner som var vikt till våra personalkostnader på äldreboendena gick till annat. Är det fortfarande ett lönekriterie för våra chefer, en sporre till att få högre lön, att man håller budgeten?
Vi kvinnor är som gummiband. Det lastas mer och mer på oss och vi tänjer och tänjer på oss för att nå upp till de krav som ställs på oss. Både våra egna krav och andras. Vi tänjer och tänjer och till sist så brister det. Våra kroppar och själar håller inte och vi går sönder. Hur många fler ska behöva slita sönder sig och få men för livet?
Personalen är tvungna att ta semester i februari eller sjukskriva sig för att orka och det kostar för kommunen. Både sjuklönen i tre veckor och vikarien. Men inte alla sjukskriver sig i tid utan de blir långtidssjukskrivna och till sist utförsäkrade. Då kommer kommunen att förlora även en hel massa kompetens som de investerat i oss när vi inte längre orkar. En miljon kostar en fortbildningsdag för all personal. Vi har två plus en som husen ordnar själva per år och vi är många som har jobbat länge.
Varken vi eller de gamla kan vänta. Det är det sista kapitlet som skrivs i deras liv. Problemen kvarstår och problem är till för att lösas. Vi måste lösa även 2010! Behöver jag tillägga att det inte var jag som hade kontaktat Uppdrag granskning? De har kontaktat mig alldeles självmant.
Jag är ledsen över att jag var tvungen att offentligt markera över det sätt som människor som lyft missförhållanden fortsätter att bli bemötta på. Men jag har goda förhoppningar om att i framtiden blir ingen bemött på det sättet. Och själv har jag också bett Peter Roslund om ursäkt för att jag inte lyssnade tillräckligt där i slutet och att jag gick nog så hårt åt just honom. Det goda samtalet är bättre!