Fackförbundet Unionen riktar kritik mot Ledarnas lönemodell, en modell som har varit i bruk för våra drygt 80 000 medlemmar i snart 20 år. Vår modell innebär att lönen förhandlas direkt på arbetsplatsen mellan medarbetaren och lönesättande chef, i stället för i centrala förhandlingar i ett konferensrum långt borta.
Unionens kritik är både glädjande och nedslående. Glädjande därför att vi äntligen kan få igång en konstruktiv debatt om hur den svenska arbetsmarknadsmodellen - som både Ledarna och Unionen tror på - kan förnyas och moderniseras. Den lokala Unionen-organisationen ska ha en eloge för det! Den är samtidigt nedslående eftersom kritiken mot Ledarnas modell verkar bygga på okunskap. Unionen ser nämligen stora risker att lokal lönebildning leder till flertalet individer får noll kronor i löneökning, även om företaget går med vinst. Men tror representanter för ett av Sveriges största fackförbund på allvar att Ledarnas medlemmar skulle acceptera noll kronor i löneutveckling, år efter år?
Eftersom Ledarnas utgångspunkt är tron på individens egen förmåga, valde vi för snart 20 år sedan en avtalsmodell som lägger ett tydligt ansvar på de lokala parterna att utforma den egna löneprocessen. Och där vi är involverade med stöd och råd när medlemmen behöver oss. Vi gav individen redskap att förhandla själv istället för att företrädas av andra.
Självklart insåg även vi att ett avtal kräver två samverkande parter för att fungera. Därför håller vi arbetsgivaren ansvarig för sin del av avtalet vilket bland annat innebär att noll kronor i löneutveckling inte är möjligt, utan att arbetsgivaren snabbt måste agera för att åtgärda det problem som då har uppstått. Allt annat är avtalsbrott. Individuell förhandling innebär att varje medarbetare tas på allvar och att chefer får möjlighet att utöva ett gott och modernt ledarskap. Och större möjligheter för individen att påverka sin egen löneutveckling och livssituation. Det gäller Ledarnas medlemmar oavsett om företagets ägare finns i Sverige eller utomlands.
Inom alla områden i samhället i dag ger vi fullmakt åt människor att klara sig själva. Ingen har ett ombud med sig till banken för att förhandla ett bostadslån. Men på jobbet är man plötsligt omyndigförklarad. Det är fel att tro att man inte kan tala för sin sak bara för att man har låg utbildning. Alla vill också bli sedda och få återkoppling på sin arbetsinsats.Visst finns det arbetsgivare som missbrukar sin makt och bryter ett avtal. Det är då vi som fackförbund finns som stöd för våra medlemmar.
Den stora majoriteten arbetsgivare delar dock vårt synsätt om att ett gott arbetsresultat är lönsamt att premiera. Att Unionen ser en hotbild i en sedan nära 20 år väl beprövad lönemodell illustrerar att stora delar av den svenska fackföreningsrörelsen inte har förmått modernisera sitt sätt att arbeta. Individerna betraktas fortfarande som oförmögna, och arbetsgivaren som 1900-talets brukspatron. Det är en världsbild som moderna medarbetare inte delar, och därför väljer många av dem att lämna eller att inte ansluta sig till facket.