På debattsidan i Piteå-Tidningen den 28 december skriver Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic om Syrien. Och han är militaristisk så det förslår. Han vill inte utesluta vare sig ett flygförbudskrig i FN:s namn eller en stor markoperation. Däremot skriver han inte något om den så kallade Genèveplanen som FN:s Syriensändebud Lakhdar Brahimi arbetar med och som är uppdelad i tre steg: 1. Vapenstillestånd. 2. Bildandet av en övergångsregering. 3. Allmänna val.
Nu är Lakhdar Brahimi inte särskilt optimistisk. Men av det kan man inte dra slutsatsen att det finns en militär lösning. Det kan ju vara som Brahimi säger att mellan en politisk uppgörelse och en total kollaps av den syriska staten - "somalisering" kallar han det - finns det inte någonting. Och erfarenheten av FN-sanktionerade militära interventioner talar inte heller för Aleksander Gabelics tro på dem. Hur goda syften dessa sedan än kan ha.
Flygförbudskriget mot Libyen nyss till exempel störtade förvisso en regering men fick vi i stället inte just en "somalisering" av Libyen. Jihadist-miliser av al-Qaida typ som härjar fritt runt om i landet Och vad kan vi lära oss av ISAF-kriget i Afghanistan annat än att vi inte skall ha några illusioner om vad en FN-sanktionerad markinsats kan åstadkomma. Denna intervention är ju nu inne på sitt trettonde år men om två år skall den var avslutad och den vanligaste förutsägelsen i dag är att det inbördeskrig som ISAF varit på en sida i då kommer att fortsätta. Alternativt att de talibaner som det varit ISAF:s uppgift att hålla borta från Kabul då på nytt installerar sig i denna huvudstad.