Kriget kan aldrig legitimeras
Europa och EU måste inse att kriget i Afghanistan inte är vårt krig, utan enbart av intresse för USA, skriver Manuel Ferreira.
Foto: PIER PAOLO CITO
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När nationella informationsorgan styrs av politikerna kan det leda till att majoriteten av landets invånare blir påverkade, framför allt när nationalitet, solidaritet, altruism, fredsinsatser med mera används som lockbete i varje Nato-land i syfte att tillfredsställa medborgarnas patriotism och stolthet som kanske under rådande omständigheter inte inser vad kriget och freden handlar om.
USA tog över i Afghanistan när Rysslands övergav landet, besegrade av talibanerna. Kort därefter engagerades Nato och FN genom det amerikanska inflytandet och påverkan, när den militära ledningen i USA insåg att kriget skulle vara för kostsamt ur materiella och mänskliga perspektiv. Då hade USA i det närmaste hunnit slå talibanerna nästan till noll, men inte riktigt. Det hände då samma som i Irak, nästan slagna nationalister som lyckades komma tillbaka starkare.
Skillnaderna var nu att i Irak ville USA behålla sina direkta intressen med en ditsatt regering, däremot i Afghanistan har det handlat om politisk och militär prestige, med också en ditsatt regering. Men där det viktigaste har varit att hålla smittan från den fundamentalistiska islamska riktningen borta från de USA-vänliga muslimska oljemonarkierna i området. Billig och lättillgänglig olja/gas från området, oberoende av hur de demokratiska villkoren i dessa länder såg ut. Feodala former för det mesta, men dock godkända av USA som inte alls ansträngt sig för att påverka dessa regeringar i demokratisk riktning.
I detta scenario och i fredens namn har en del västländer dragits in i detta krig som ingenting har att göra med fred. Sverige är med och nu försöker Sten Tolgfors, moderat försvarsminister, legitimera dessa svenska militära insatser där positiv statistik av ett land i kaos presenteras, men där trovärdighet saknas. Behövs verkligen 1 000 svenska soldater av totalt 120 000 som redan finns där? Hur många fler svenskar måste dö för en politisk reflexion?
Så frågan kvarstår fortfarande för Europa och för EU som måste inse att detta är inte vårt krig, av den enkla anledningen att vi saknar ingången i satsningen på oljans imperium där OPEC för det mesta gömmer sig under den blödande dollarn.
Detta krig hotar inte vår kultur, livsåskådningen och sätt att leva. Al Qaida finns inte numera i Afghanistan, utan i Pakistan, dessutom med mycket begränsade ekonomiska och mänskliga resurser. Afghaner med mer eller mindre rätt, kämpar av nationalistiska skäl, för att få bort den främmande militärmakt och det kan alla förstå.
Efter ytterligare ett fiasko där EU:s länder blivit indragna, är USA efter alla dessa år, beredda att förhandla med den sittande regeringen i Kabul och en del köpta talibanska ledare som föredrar pengarna och är beredda att ta det. Allt för att USA/Nato ska kunna komma undan med en optimal militär värdighet.
Hur seriösa dessa förhandlingar kan vara råder ingen tvekan om. De hårdföra talibanerna tar inte emot pengar, tvärtom kommer de att fortsätta kampen som kommer att bli bredare när de "köpta" talibanerna återkommer till rötterna, det vill säga när pengarna och makten tar slut och då är USA och Nato borta utan återkomst.
Det blir ett drama, framförallt när det krigets effekter står klart, högt antal döda och fysiskt och psykiskt skadade. De skadade soldater som återkommer hem och vill tro att de ska kunna leva ett normalt liv. Ett liv som för åtskilliga kommer att spåra ut med konsekvenser för alla dem som ingår i var och en av dessa individers liv, men då kommer inte försvarsminister att stå för förfrågan.