Kräv alltid att få ett skriftligt avslagsbeslut
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har flera gånger försökt berätta om sparkrav i handikappomsorgen och få till stånd en dialog. Ett exempel var "Öppet brev till socialdemokraterna i Piteå kommun", infört i PT den 24 augusti under rubriken "Om verkligheten bakom vackra ord". Ingen adressat besvarade brevet...
I en debattartikel den 2 juli hade jag beskrivit hur socialnämnden lagt ett sparkrav på 500 000 kronor på handikappomsorgen år 2010 och hur detta drabbade enskilda personer med utvecklingsstörning. Pengarna skulle nämligen sparas in genom att så många personer som möjligt skulle berövas sina kontaktpersoner och ledsagare, insatser enligt LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Individuella behovsbedömningar är ett grundkrav i denna rättighetslag. Alla de som nu fråntagits sina kontaktpersoner och ledsagare har fått dessa insatser efter individuella bedömningar. Utan att något förändrats till det bättre i deras livssituationer eller yttre förutsättningar har hittills 20 vuxna personer med utvecklingsstörning bedömts ha tillräckligt goda levnadsvillkor utan de egna vänner som kontaktpersonerna utgjort, ofta under många år. Det finns flera skäl att ifrågasätta , hur så många personers behov kan förändras samtidigt.
Hur ska handikappkonsulenterna kunna göra adekvata och rättvisa bedömningar av enskildas behov när de samtidigt är ålagda att spara enligt ett slags riktlinje, nämligen enligt socialnämndens beslut att "Totalt ska cirka 30 av 52 funktionshindrade tappa sin kontaktperson" (PT den 23 oktober)? Och hur går det för dem som i fortsättningen behöver få en kompis utanför gruppbostads- och dagverksamhetsmiljöerna? Kommer det överhuvudtaget att vara möjligt att få insatser enligt rättighetslagen i Piteå?
Piteå kommun har aldrig haft "högre ambitioner än lagen säger" i sina LSS-insatser. Såväl handikappomsorgens verksamhetschef som socialnämndens ordförande vill få oss att tro det, men det är en efterkonstruktion vars sanningshalt inte ökar av att påståendet upprepas. Man behöver bara se på nyckeltal med jämförelser av kostnader för LSS-insatser i landets kommuner för att inse det.
Kammarrätten i Sundsvall har i hittills fem fall gått på kommunens linje. Det innebär inte att felaktiga individuella bedömningar tidigare gjorts i dessa fall eller att Kammarrättens utslag är generellt normgivande, det vill säga att det skulle innebära en regel för behandling av alla ansökningar i fortsättningen. Det finns ännu ingen prejudicerande dom från Regeringsrätten. Vi har försökt att få prövningstillstånd från Regeringsrätten men inte lyckats.
Om många personer från en och samma kommun överklagar negativa beslut från Kammarrätten och begär prövningsstillstånd hos Regeringsrätten blir det anledning att undersöka om kommunen ifråga har en alltför tuff tillämpning av LSS.
Därför har jag en viktig uppmaning till alla föräldrar, ombud och/eller gode män till personer som blir fråntagna sina kontaktpersoner eller förvägras att få denna insats: Kräv alltid att få ett skriftligt avslagsbeslut och överklaga negativa beslut upp till högsta instans. Om man behöver hjälp att skriva kan man bland annat vända sig till Piteå FUB. Adresser och telefonnummer till styrelsen finns på FUB:s hemsida.
Låt oss inte ge upp!