Efterfrågan på kyckling ökar. Ändå väljer många kommuner att köpa importerad lågpriskyckling i stället för att välja svenskt. Enligt en granskning som SVT gjorde i januari är 75 procent av kycklingfiléerna som serveras i kommunala skolor och på äldreboenden importerade, när de skulle kunna komma från svenska gårdar. En utveckling som inte bara missgynnar skolbarnen och de äldre, utan även den svenska landsbygden och arbetstillfällen i landsbygden.
Kvalitet handlar inte bara om smak utan även om säkerhet, djurvälfärd och klimat. Det borde vara självklart att ställa höga krav på dessa faktorer – på samma sätt som politiker ställer kravet på svenska bönder.
Som kycklingbönder anslutna till Svensk Fågel har vi att följa kanske ett av världens tuffaste regelverk – krav som har ställts av myndigheter, politiker, djurskyddsorganisationer och konsumenter samt näringen:
n Svensk kyckling kan spåras hela vägen från var den är kläckt, uppfödd, slaktad och förädlad vilket säkerställs genom vårt ursprungs- och kvalitetsmärke, den gula pippin. Märkningen berättar också hur långt kycklingen har transporterats och vilka djurskyddsregler den har levt under – i det här fallet är kycklingen kläckt, uppfödd, slaktad och förädlat i Sverige.
n Den svenska kycklingen är garanterat fri från salmonella och uppväxt på foder utan tillväxtantibiotika och fiskmjöl. Slutprodukten innehåller inte onödiga och främmande tillsatser av vatten eller E-nummer.
n Den svenska kycklingen är klimatsmart. Exempelvis har vi egna kretslopp på våra gårdar där vi använder halm- och flispannor för att värma upp gårdar och stallar.
Men kraven varken börjar eller slutar på gården. Viktiga skillnader mellan svensk och annan kycklinguppfödning är att hönan som värpt kycklingen sluppit näbbtrimmas, att antal djur och sittpinnar är hårdare reglerat och att det på slakteriet ställs höga krav på strömstyrkan för att säkerställa att kycklingen verkligen är bedövad före avlivningen. I Sverige gäller 120 mA om 50-200 Hz. I Danmark och övriga EU är kravet på bedövningsstyrkan lägre, det vill säga inte tillfredsställande bedövning enligt svensk, nationell lagstiftning fastställt av svenska myndigheter. I Sverige skulle de svenska slakterierna anmälas för djurskyddsbrott om man tillämpade kraven som gäller i övriga EU, och enligt de produkter som nu kommunerna i Norrbotten avser köpa in.
Om politiker vill att vi ska behålla en levande landsbygd, borde man göra allt för att stärka och möjliggöra val av svenska råvaror - inte främja en produktion som är förbjudet i Sverige. Offentliga upphandlare kan bli bättre på att ställa krav på maten som köps in – om det finns en politisk vilja i kommunerna och om man ställer motsvarande krav som man ställer på svenska bönder och producenter. I annat fall kommer den levande landsbygden att dö ut – inte bara i Norrbotten utan i resten av landet också.