Konspiration mot EU:s arbetare
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kontrasten är enorm mellan hur etablissemanget i Bryssel och EU å ena sidan ger sig själva privilegier som klart överträffar den forna adelns rovgirighet på folkets bekostnad. Och å andra sidan den strategi man redan börjat tillämpa för att generellt sänka arbetarnas löner i unionen.
Genom att fastställa att den fria rörligheten är övergripande kollektivavtal och arbetarnas rättigheter tvingar man arbetarna tillbaka till tiden för deras kamp för människovärdiga förhållanden. Genom dessa beslut kommer arbetarna att tvingas underbjuda varandra lönemässigt för att över huvud taget få ett arbete. Att lönen då kommer att ligga långt under dagens bryr sig varken socialdemokraterna eller den övriga EU-byråkratin sig det minsta om.
Att politiker och tjänstemän i EU och Bryssel har löner och bidrag som två till tre gånger överskrider vad som är normalt i respektive EU-stater tar de bara som helt naturligt. Det är givetvis naturligt för en överklass som betraktar arbetare och folken i unionen som undersåtar vilka endast skall ha sådana löner så de hjälpligt kan hålla sig mat och husrum. Det vi nu ser som en orsak av "EU-elitens" politik och bland annat orsakad av att "de fyra friheterna" är överordnat allt annat är ett pånyttfött proletariat fullt i klass med det Mexikanska lantarbetarproblemet eller varför inte vårt eget gamla statarsamhälle där stataren var utan rättigheter.
När nu bland annat socialdemokraterna ställer upp för Lissabonavtalet medverkar de även till skapande av detta proletariat. Genom godkännandet av Lissabonavtalet accepterar socialdemokraterna en nyliberal politik, inskränkning av demokratin och därmed omöjligheten för folket att skapa sitt samhälle. Att som många ledande socialdemokrater påstår, att Lissabonavtalet är bättre än det förra förslaget, vittnar bara om deras manipulativa förmåga.
Att Sverige och EU kommer att utsättas för hård konkurrens från Asien är ett faktum men varför arbetarna skall offras för detta, medan politikerna och EU-byråkratin ständigt berikar sig, är för mig oförståeligt efter ett 40 årigt medlemskap i det socialdemokratiska partiet.
Istället för att ta bort tryggheten och rasera arbetsrätten för arbetarna borde EU ta tag i andra problem som till exempel likriktningen av unionen. Det var denna likriktning som en gång gjorde att imperier som Kina och Indien gick under.
Inte minst den så kallade stabilitetspakten med gemensam ränta, omöjligheten att i konjunktursvackor underbalansera budgeten och låna till investeringar liksom den förödande jordbrukspolitiken är bara några av de regleringar som hämmar konkurrensen och utvecklingen.