Kommunen finansierar inte friskolan
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Birgitta Pettersson påstår att kommunen måste vara beredd att ta mot elever om en friskola går i konkurs. Påståendet är i sig korrekt, men BP glömmer (?) att skriva att det är en av anledningarna till att den som driver en friskola får mindre ersättning än vad kommunens genomsnittskostnad är för de elever som går i den kommunala skolan (skolpliktsavdraget).
BP hävdar att friskolor kan "välja bort" elever med handikapp. I sig också ett helt korrekt påstående. Men återigen glömmer (?) ledarskribenten att berätta resten. Även kommunala skolor "väljer bort" handikappade elever. För elever med svåra handikapp finns speciella skolor då det vore högst ineffektivt att sprida de resurser som krävs på ett stort antal skolor. Birgitta Pettersson glömmer (?) också att berätta att en friskola på grund av detta får mindre ersättning än vad kommunens genomsnittskostnad är för eleverna som går i den kommunala skolan (inklusive de som specialiserat sig på att ta mot handikappade elever).
Jag tycker att det är rätt och riktigt, friskolorna ska inte ha en ersättning som är lika hög som genomsnittskostnaden för de kommunala skolorna. Skolpliktsavdraget är helt ok och wwkostnaden för barnen som går på till exempel Rönnskolan eller hörselklassen på Solanderskolan ska inte räknas in i det underlag som bestämmer storleken på ersättningen till friskolan.
Birgitta Pettersson hävdar att kommunen finansierar friskolorna men glömmer (?) att föra resonemanget vidare. För visst är det så att kommunerna beskattar sina medborgare och erhåller statsbidrag bland annat för att man är skyldig att anordna och bekosta undervisning för barn och ungdomar i kommunen.
Om nu en del av dessa barn och ungdomar väljer att gå i en skola som inte drivs av elevens hemkommun ter det sig, åtminstone i mina ögon, högst rimligt att den friskola eller den kommunala skola i en annan kommun som anordnar utbildningen får de skattepengar som elevens hemkommun tar in för att täcka en kostnad som man de facto inte har. Så har det alltid fungerat för till exempel de älvsbyelever som valt att gå gymnasiet i Piteå. Inget konstigt med det och jag har aldrig hört att någon någonsin för den sakens skull betraktat Älvsbyns kommun som finansiärer av Piteås skolväsende.
När Birgitta Pettersson drar sina slutsatser kommer hon fram till att de förtroendevalda kommunpolitikerna ska få ökad insyn i friskolornas ekonomi och verksamhet. "Vilken finansiär skulle nöja sig med att betala utan att veta hur pengarna används?" frågar sig ledarskribenten. Ingen, blir mitt svar. Ledarskribentens problem är alltså bara det att kommunen inte är att betrakta som friskolans finansiär.
Min uppfattning är att friskolorna ska stå under tillsyn. Precis som de kommunala skolorna. Oavsett om skolan drivs i privat eller kommunal regi ska den stängas om den inte håller måttet. Tillsynen ska naturligtvis utövas av den tillsynsmyndighet som finns, nämligen skolverket och inte av lokala politiker.
Birgitta Pettersson tycks, av ledaren den 2 september att döma, tycka illa om friskolor i allmänhet och vinstdrivande sådana i synnerhet. Därför vill jag avsluta med att ställa en fråga till dig Birgitta Pettersson: Vilken av nedanstående skolor föredrar du? Skolorna har samma typ av elever och i stort sett samma intäkter per elev bortsett från det där skolpliktsavdraget som du glömde och som medför att friskolan har en något lägre intäkt.
Den ena skolan drivs i kommunal regi. Vid utvärdering av elevernas kunskapsnivå konstateras att eleverna på alla punkter presterar sämre än de nationellt uppsatta målen.
Den andra skolan är en friskola som drivs i aktiebolagsform. Eleverna presterar över genomsnittet på alla punkter. Skolan gör årligen en vinst på en miljon kronor. Den entreprenör som driver skolan tar därför, utöver en väl tilltagen lön, ut 400 tusen kronor i aktieutdelning.