Kan du vara mot det, Jalle?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Och visst håller jag med Jalle också när han här på PT Debatt den 31/12 skriver att Junilistan inte är något EU-skeptiskt parti i den mening, att det till hösten kommer att gå till val på parollen "Sverige ut ur EU".
Däremot är det EU-skeptiskt i den mening, att det så vitt jag förstår, då kommer att gå till val på något i stil med: "Nu får det vara nog! Ingen ytterligare reduktion av riksdagens beslutsfunktioner till förmån för Bryssel."
Ur ett EU-perspektiv är alltså frågan, om vi om ett år i riksdagen skall ha samma EU-spektrum, som vi har i dag. Eller om vi skall ha detta spektrum plus Junilistan.
Och ingen kan väl förneka, att en riksdag av det senare slaget åtminstone lite bättre skulle återspegla folkopinionen i EU-frågan än en kopia av den riksdag vi har i dag. Och handen på hjärtat, Jalle, en sådan riksdag kan du väl inte ha något mot vare sig som EU-motståndare eller medborgare?
Ja, jag skall inte fråga hur du som socialdemokrat ställer dig till samma sak, men om nu någon i vårt genomideologiserade samhällsklimat vill bidra till att riksdagen i denna mening blir mer representativ och inte kan göra detta på annat sätt än genom att sätta sina ideologiska preferenser på undantag, så tycker jag fortfarande att detta inte är att göra det särskilt bekvämt för sig.
Ja, man kan ju till och med råka ut för att bli nagelfaren av dig, Jalle.
Och sedan är det alltså inte jag som påstår att det alltid är samma sak att sätta sina ideologiska preferenser på undantag som att ge upp dem. Utan det är Jalle som gör detta.
Och förklaringen till att jag i det aktuella sammanhanget menar, att det inte behöver vara som Jalle påstår är att frågan om överstatlighet delar den europeiska opinionen på ett helt annat sätt än de traditionella europeiska ideologierna gör det.
Om jag sedan skall sätta mitt motstånd mot överstatlighet framför den egna ideologiska tillhörigheten eller om jag tvärtom skall sätta den egna ideologiska tillhörigheten framför mitt motstånd mot överstatlighet, kan väl ingen annan bestämma än jag själv.