Kampen för solidaritet och humanism!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Apropå den senaste tidens tveksamheter och till och med vägran ifrån vissa kommuner att inte ta emot barn som vistas ensamma i vårt land.
Under andra världskriget när min mor kom hit till Sverige som krigsbarn - flykting, var det aldrig en diskussion om att Sverige skulle vägra att ta emot ett barn som var i behov av stöd och hjälp. Det var en självklarhet för så gott som alla att man skulle ställa upp!
I dagsläget tvekar en del kommuner och en del kommuner har till och med sagt nej och vägrar och ställa upp! Vart är vi på väg? Har Sverige och en del av svenskarna haft "turen" att stå utanför krig, konflikter och andra katastrofer så länge att många har glömt hur det kan vara när man befinner sig i nöd?
Sverige måste vara ett av de länder som går i täten för en klar och tydlig solidaritet och ett humanistiskt tänkande. Vi är stolta och glada över att det finns konventioner om "De mänskliga rättigheterna", "Barnkonventionen" och "Flyktingkonventionen" med flera, låt oss då leva upp till dessa!
Skäl för att tacka nej på grund av att ersättningarna inte täcker kostnaderna får
aldrig bli ett svepskäl för att tacka nej för en kommun. Ansvaret för att det finansieras fullt ut ligger på riksdag och regering och de måste ta det ansvaret oavsett vilken regering som styr landet!
Sätt alltid barnet i centrum oavsett om det är fött i Sverige eller ej, något annat tankesätt vore totalt oacceptabelt!