Den europeiska fattigdomen har blivit synlig på våra svenska gator. Detta väcker upprörda känslor, vilket är berättigat. Men detta får inte vändas mot fattigdomens offer. Fattigdom avskaffas inte genom att förbjuda tiggeri.
För ett antal år sedan kom norrmannen Harald Ostad ut med en bok: ”Vårt förakt för svaghet”. Den går igenom de värderingar som kännetecknar den nazistiska ideologin. Tyvärr lika aktuell idag. Ett exempel är SD:s uppmärksammade annonskampanj i Stockholms tunnelbanor. Tiggare avhumaniseras. De beskrivs inte som människor. De beskrivs som parasiter.
I Tyskland under nazisterna beskrevs tiggare, judar, kommunister, handikappade med flera, som drägg, avskum, råttor, parasiter, skadedjur osv. Detta för att avhumanisera och inte längre betrakta dom som människor. Resultatet, skadedjur är något man kan göra sig av med.
Samma konsekvens ser vi exempel på idag. När tiggare, invandrare, muslimer med flera inte längre betraktas som människor kan man spotta på dom, fysiskt misshandla, skära sönder bildäck, angripa tältläger med mera. I de mest extrema formerna tar en del sig rätten att döda. I Sverige har vi haft Lasermannen och Peter Mangs som tog sig rätten att skjuta invandrare. I Norge har vi Breivik.
När vi i stället för människor börjar avhumanisera och tala om olika grupper som mindre värda är vi inne på ett sluttande plan som får allvarliga politiska konsekvenser. I värsta fall en öppen nazism.
Vi lever i ett klassamhälle. De senaste åren har klassklyftorna ökat. I stället för att rikta kraven uppåt vill etablissemanget, inklusive SD, att vi ska sparka neråt. Det är överklassen som tjänar på splittringen. Det är kapitalisterna som tjänar miljarder på det orättvisa ekonomiska system som skapar fattigdom. Alternativet, ta kamp för ett samhälle där resurserna fördelas rättvist och fattigdomen utrotas.