Kalla kriget är slut

Piteå2010-03-18 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Var har Manuel Ferreira varit det senaste kvartsseklet? Det var den fråga jag ställde mig, när jag läste den artikel av honom som stod att läsa här på debattsidan i Piteå-Tidningen den 4 mars. Det fanns förvisso en tid då Nato enbart var en försvarsallians och då EU - ja, EG hette det på den tiden - inte hade vare sig någon utrikespolitisk agenda eller någon militär.
Men den tiden tog slut med Kalla kriget för tjugo år sedan. Och i dag är Nato i första hand en "out of area"-aktör. Det vill säga dess centrala uppgift är numera att runt om i världen leda militära interventioner. Och samma globala västerniseringsagenda har i dag EU. Ja, deras båda "out of area"-koncept är till och med formellt kopplade till varandra.

Så det pågående kriget i Afghanistan är inte, som Manuel Ferreira menar, ett rent amerikanskt krig, som till exempel Vietnamkriget på 60- och 70-talen - alltså mitt under Kalla kriget - var. Utan det är i högsta grad ett euroamerikanskt krig. Ja ett något mer euroamerikanskt krig är det svårt att föreställa sig.
Det var till exempel av den brittiska regeringen som den svenska regeringen fick sin första inbjudan att skicka svensk trupp till Afghanistan. Det var inte av den amerikanska. Och det var ännu mindre av den afghanska, som försvarsminister Sten Tolgfors påstod här i PT den 26 februari. Någon sådan fanns inte ens vid denna tidpunkt.
Det var inte heller i USA och - än en gång - ännu mindre i Afghanistan som riktlinjerna för den afghanska statsbildning drogs upp, som vi i dag har och som det är de svenska ISAF-soldaternas och alla de andra ISAF-soldaternas uppgift att försvara. Utan det var i Bonn i Tyskland. Och det är bakgrunden till att denna dagens afghanska stat ofta just går under beteckningen "Bonnstaten".

Kalla krigets värld är alltså en svunnen värld. Och inte nog med det. Den värld som följde på Kalla krigets och som vi nu levt i under tjugo år och som åtminstone amerikanarna kallar Den nya världsordningen, kan inte också den snart vara borta?
Som den minnesgode erinrar sig, så var det i Afghanistan på 1980-talet, som den ena av Kalla krigets bägge giganter mötte sitt öde som supermakt, så varför skulle den andra av dessa två jättar inte kunna gå samma öde till mötes i Afghanistan i dag? I princip är ju USA i dag lika bankrutt som Sovjetunionen var då. Och det är ju inte för inte som Afghanistan brukar kallas imperiernas grav.
Läs mer om