Junilistan garanterar gång på gång
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag blev rekommenderad att läsa Lissabonfördraget av Peter Lilja i hans debattartikel den 25 september och jag undrar faktiskt om han själv har läst det i så fall. Lissabonfördraget är inte ett svart/vitt dokument som han ger uttryck för. Mycket kan uppfattas och tolkas på olika sätt beroende på vad man står i relation till Unionen. Själv har jag kritiserat i Piteå-Tidningen vissa punkter i Lissabonföredraget eftersom det finns motsägelser i enstaka områden.
Junilistan vill vara med i spelet, men samtidigt inte på grund av partiets inriktning och avsaknaden av en politisk bas. Det är så uppenbart att detta inte tillåter att Junilistan i praktiken ska räknas på allvar som en seriös rörelse som är positiv till svenskt EU-medlemskap. För detta måste det finnas en del grundläggande punkter som har en politisk och socioekonomisk konvergens som ni saknar.
Ni Junilistan vill ha samarbete i gränsöverskridande miljöfrågor och utveckla den inre marknaden. Bara detta fyller inte den minimala konvergens som krävs för att man kan säga att vi är med. Den inre marknaden, det kan jag garantera er, går inte att utveckla utan det som kommer och går, som är så mycket och som vi är beroende av. Paradoxalt nog, det ni talar om, ignorerar ni i nästa sekund; den totala etableringen av globaliseringen som har kommit för att stanna.
Bekymrade över Laval skulle ni ha vänt er till regeringen Reinfeldt. Det låg i deras makt att förändra det. Unionen kan inte belastas för allt som olika aktörer med olika intressen kräver, speciell när man desperat jagar röster med populistiska slogans och mycket tveksamma garantier för att locka alla missnöjda i Sverige.